På köksbänken ligger pepparkaksdegen redo att kavlas ut och på spisen skållas mandlar till glöggen. Brasan i kaminen och de levande ljusen gör att man för en stund glömmer bort det gråmulna decembervädret utanför.
– Jag behöver inte en massa tomtar för att komma i julstämning. Vi har ju varandra, säger Isabelle Frost.
Hon, sambon Jonatan Granlund och deras fyra barn bor på Granlunda gård utanför Tumbo. Deras hus är till stor del byggt och inrett med restmaterial och återbruk, och familjen strävar efter att bli självförsörjande. Miljötänket genomsyrar deras vardag och så även deras julfirande.
– Det håller inte att vi äter och konsumerar som vi gör i dag och julen blir någon slags avslutning på året där man tar i från tårna. Det behöver inte vara så himla perfekt, säger Isabelle Frost.
I stället för det traditionella julbordets köttbullar, skinka och prinskorv har familjen valt att ha knytis med i huvudsak vegetarisk meny. Det kommer bland annat att bjudas på falafel, brysselkålssallad, hummus och gös från Mälaren.
– Det är så många som lagar en massa mat bara för att det ska vara och sedan blir det mängder över som bara slängs bort. På det här sättet hjälps alla åt och då får vi mer tid över att göra saker tillsammans. Vi har inget julhets bara mys, säger Isabelle Frost.
Under den lilla granen från gården ligger det en liten hög med julklappar. Enligt Isabelle Frost är det framför allt saker som de har köpt secondhand eller som de gjort själva.
– Barnen kom med en sådan där leksakskatalog och hade prickat för allt möjligt för ett tag sedan. Då pratade vi ett tag om hur många leksaker de verkligen tycker att de behöver. Vi kom överens om att de fick välja en leksak vardera, säger Isabelle Frost och tillägger att barnen får så mycket saker av alla andra i släkten ändå.
– Min son Erik frågade mig häromdagen varför vi firar jul. Jag kände att hela berättelsen om Jesus är lite svår för en sexåring att relatera till så jag slog upp ordet tradition. Det betyder överlämnande. För mig är det precis vad det handlar om. Vi måste fundera på vad det är vi vill lämna över till kommande generationer. Är det en högtid där vi stressar runt för att hinna laga massa mat och köpa mängder med julkappar? När vi i stället kan vara tacksamma för det vi har och att vi får vara tillsammans.