Vissa elever bÀr hijab (huvudduk); ibland med i övrigt vÀsterlÀndsk klÀdsel, som jeans och fÀrgglada tröjor, vissa med fÀrgsprakande kjolar och slöjor med pÀrlor och glitter och andra med mörka, dova fÀrger och lÄngÀrmade tröjor under som de drar ner lite över hÀnderna.
Alla dessa flickor har olika anledningar till att de bĂ€r endast huvudduk eller mer traditionell klĂ€dsel, nĂ„gra av tvĂ„ng kan jag tro, andra av fri vilja. Den gemensamma nĂ€mnaren Ă€r givetvis islam, men det syns tydligt att det Ă€r olika tolkningar beroende pĂ„ ursprung, etnicitet och hur âstrĂ€ngâ tolkning av pĂ„budet med tĂ€ckande klĂ€dsel Ă€r.
Jag skulle vilja berÀtta om en underbar diskussion som jag hade med nÄgra ungdomar i Ärskurs Ätta, dÄ nyheten om Jari Pustinens förslag flashade upp pÄ en av mina elevers telefon.
Det var Ă„tta elever i klassrummet vid detta tillfĂ€lle, nĂ€r M, som Ă€r frĂ„n Somalia och muslim, brister ut i ett âVadĂ„ förbjuda? Vem Ă€r han? Ăr han moderat?â Jag tog upp trĂ„den och genast började en diskussion i gruppen som vindlade genom olika trosuppfattningar, frĂ„gor om tĂ€cka hĂ„ret eller inte, historiska perspektiv runt huvudduk pĂ„ kvinnor i olika religioner (bland annat kristendom och judendom) och den egna vardagen hĂ€r och nu, med funderingar om vem man fĂ„r/kan gifta sig med i framtiden och sĂ„ vidare.
I gruppen kom vi fram till att vi var tre protestanter (varav jag var en av dem), en katolik, en ortodox kristen, en pingstvÀn, en muslim och en mandé.
För att hĂ„lla mig till ungdomarnas resonemang angĂ„ende förbudet mot huvudduk och vad detta kan leda till, sĂ„ hade vi hĂ€r olika Ă„sikter men ett otroligt respektfullt resonemang. Ingen av flickorna i gruppen bar slöja och ingen av dem kunde förstĂ„ varför man mĂ„ste tĂ€cka hĂ„ret för att inte ge otillbörliga signaler till det motsatta könet. DĂ€remot tyckte de att man skulle klĂ€ sig âanstĂ€ndigtâ sĂ„ att man inte visade âför mycketâ.
Det som var vĂ€ldigt tydligt var att ungdomarna hade uppfattningen om var och ens fria vilja. Huvudduk, mössa eller keps â spelar det nĂ„gon roll? Det viktigaste var att jag sjĂ€lv vĂ€ljer om jag vill ha pĂ„ mig en grĂ„ eller grön mössa, en hijab med pĂ€rlor eller inte, och rĂ€tten att slippa ta av sig den var lika viktig. (Denna eviga kepsdiskussion pĂ„ förĂ€ldramöten har ju fĂ„tt en ny dimension och ett annat symbolvĂ€rde pĂ„ senare tid).
Vi jobbar i nulĂ€get med World ChildrenÂŽs Price (WCP) dĂ€r vi lĂ€ser om de olika kandidaternas gĂ€rningar i tidningen âGlobenâ och M uttryckte sig klokt, tycker jag: âVi lĂ€ser ju om rĂ€tten till sina egna val, att alla barn har rĂ€tt att kĂ€nna sig trygga och rĂ€tten till utbildning. Fattar du hur mĂ„nga tjejer som kanske inte kommer att fĂ„ gĂ„ till skolan alls pĂ„ grund av ett sĂ„dant hĂ€r förbud? Vilket Ă€r viktigast i vĂ„ra liv, att nĂ„gra tĂ€cker hĂ„ret eller att alla fĂ„r en utbildning?â
Jag hĂ„ller med, och undrar pĂ„ vilket annat sĂ€tt Ă€n genom utbildning för alla som vi ska kunna Ă€ndra pĂ„ flertusenĂ„riga pĂ„bud? Kanske skulle herr Pustinen och andra, som förmodligen har vĂ€ldigt begrĂ€nsad kontakt med muslimer, lyssna pĂ„ de som i första hand blir drabbade â nĂ€mligen den unga generationen. Om en katolik, en ortodox, en pingstvĂ€n, en mandĂ© och tvĂ„ protestanter pĂ„ 15 Ă„r kan föra en nyanserad diskussion, med nyfikna frĂ„gor och respekt för allas olika religioner och Ă„sikter, finns det hopp för framtiden. Detta sker inte genom förbud!
Marie FĂ€llman
Eskilstuna