Under dagen kommer svaret på om Rosettas kometlandare lyckas landa på kometen som den skuggat på nära håll i över tre månader.
Vad det handlar om är att man vill komplettera de bilder som man nu fått på kometen från bara någon mils avstånd med exklusiva närbilder. Och kanske lyckas ta nya prover från det som pyser ut ur kometens inre
– Något sådant har inte gjorts tidigare så det vore fantastiskt roligt om vi lyckas nu, säger Anders Eriksson, på Institutet för rymdfysik i Uppsala.
Från första början bedömde sakkunniga att chanserna för en lyckad landning var så goda som kanske 70 procent.
– I dag när vi vet lite mer om de verkliga förhållandena på kometen är det omöjligt att få någon att spekulera om några siffror alls, säger Anders.
Är oturen framme så sker landningen i en mörk sänka, eller också fungerar inte de harpunliknande instrument som ska skjuta ut och hålla fast landaren på kometens yta. Det kan gå så illa att landaren bara studsar mot kometens yta och virvlar bort.
Omkring klockan 16:30 till 17:00 stiger spänningen för alla som följer ESA:s utsändningar under dagen. Vid den tidpunkten kommer alla garanterat att vara uppe på tåspetsarna.
Om allt går bra har man förmodligen nya bilder redan strax före klockan 19. Och då ska man också på allvar kunna få reda på vad som finns här.
Det som talar för en lyckad landning är det faktum att man här inte talar om några rörelser i snabba hastigheter.
– Landaren rör sig i en hastighet av 7 kilometer i timmen, det är alltså lika med promenadfart, säger Anders Eriksson
Nya bilder är man dessutom garanterade för själva avskedsögonblicket - då Rosetta och kometlandaren går skilda vägar - dokumenteras av kameror på båda farkosterna. Men om det sedan blir något mer efter landningen är det som är mer osäkert.
Vad man vet om kometer efter månader av studier på avstånd är att de består av is, frusna gaser och sten, och att alla kometer med självbevarelsedrift håller sig i en bana på behörigt avstånd från solen.
I just detta fall är det på så sätt att kometen som vanligast kallas 67P, men som egentligen är döpt efter sina båda ryska upptäckare till Churyumov-Gerasimenko har en bana som aldrig kommer riktigt i närheten av solen. Just nu befinner den sig på ett avstånd i höjd med planeten Mars.
Anders Eriksson har inte själv varit involverad i något som har med landaren att göra. Men han har kollegor på ganska nära håll i Finland som håller alla tillgängliga tummar så det bara knakar i lederna i dag.
För deras del handlar det om många års arbete ska betala sig så bra som man hoppas.
– Krasst sett är det ändå på så sätt att både landaren eller Rosetta är ute på en enkel resa. Ingendera kommer tillbaka till oss. Men jag hoppas givetvis på att vi ska lyckas med landningen och framför allt för att få chansen att komplettera alla bilderna som vi redan tagit med lite... lokala vykort.
– Vi hoppas förstås, men annars får vi fortsätta att studera det material vi får hem från Rosetta. Det hoppas vi kunna göra i ytterligare kanske ett års tid.