Det var nästan på dagen tre månader sedan som rymdbolaget ESA med framgång lyckades landsätta en rymdsond på en komet.
Problemet var att rymdsonden studsade och bokstavligen försvann utom synhåll på kometens yta. Den planerade "harpunen" som skulle skjuta ut en sorts förankring avfyrades aldrig, och därmed studsade sonden även utom räckhåll för solens livsviktiga strålar.
Det spekulerades i om man med sondens sista krafter skulle försöka samla ihop till ett litet skutt tillbaka ut i ljuset igen.
– Nja, det där med ett skutt var nog aldrig vår avsikt riktigt, säger Anders Eriksson, rymdfysiker på Uppsala universitet, som ursprungligen kommer från Eskilstuna. Det var en väldigt riskabel operation redan att försöka landa en sond stort som ett kylskåp, och 75 kilo tung, på kometens yta.
– Hade vi försökt oss på ett hopp hade det kunna ge oss ett än sämre läge.
De flesta håller för troligt att Philae har kilats in i en skreva någonstans,
På ESA har man under den tid som gått sedan landningen verkligen försökt spåra den, men avståndet mellan Rosetta och kometen har varit ganska stort fram till nu.
Att hålla Rosetta i en omloppsbana på ganska stort avstånd från kometen är ett medvetet val. Det är för att försöka undvika en del av de gaser som kometen ger i från sig mest hela tiden som kan inverka menligt på rymdfarkostens existens.
– Just nu i helgen försöker vi styra så pass mycket närmare att vi kommer på ett avstånd på några kilometers avstånd.
En sådan manöver kan visa sig betydelsefull för att försöka få korn på sonden.
– Vi har ett par teorier om var den finns, men det är svårt att säga med det avstånd Rosetta haft så här långt.
– Även om vi har aldrig så bra kameror så syns det helt enkelt inte på avstånd.
Ett par dagar har man på sig just nu sedan måste man på nytt styra undan Rosetta ut mot en vidare omloppsbana igen.
Annars är kometen i sin bana kring solen på väg mot ljuset, och mellan mars och juli beräknar man med att kanske till och med kunna få såpass mycket ljus på kometen att man kanske rent av kan ladda batterierna i sonden på nytt.
– Det beror på vart sonden finns, men ju närmare solen kometen kommer desto större är chansen att solens strålar når den och därmed även når solcellerna.
Nu är spaningen efter den urladdade kometladdaren bara en punkt på dagordningen.
All övrig tid går åt till att försöka lägga ihop det pussel med information man får från Rosetta.
Det är väldigt mycket uppgifter som ska läggas ihop, funderas över och försöka analysera.
Anders Eriksson pustar en aning men understryker att han räknat med full sysselsättning under den här perioden.
– Det är inget nytt, säger han. Det här har jag varit på det klara med sedan 2004 att perioden mellan 2014 och 2016 blir det mycket jobb. Sedan får jag kanske kvittera ut ett sommarlov under 2017.
Här kan du läsa mer om Rosetta och Philae.