Anders Eriksson kommer ursprungligen från Eskilstuna och återfinns numera som forskare vid Institutet för rymdfysik i Uppsala.
I tjugo år har han jobbat med European Space Agencys projekt att välja ut en komet att skugga med en rymdfarkost.
Valet av komet föll på Churyumov-Gerasimenko. Eller 67P som personalen på ESA brukar benämna kometen, eller bara "C-G" som svenskarna brukar kalla den.
– Det hade varit betydligt enklare om vi hade valt att ta rygg på Wirtanens komet. Men med det vi nu vet var det bättre att det blev Churyumov-Gerasimenko.
Fördelarna med 67P är att den är ganska stor och att den inte påverkas så mycket av solen.
– Den ser till formen lite ut som en badanka, men är ganska mörk på ytan. Ungefär som en smältande snödriva på en bilparkering.
Vad man hoppas på att hitta på kometen?
– Det är nog en del väntade saker, Vatten och blandade organiska ämnen, alltså kolföreningar. Dessutom små stoftkorn av olika slag. Men förhoppningsvis gör vi de där upptäckterna som ingen förväntar sig.
– För oss är kometen det bästa fornminnet i hela solsystemet. Vi har chansen att se och närmare studera de partiklar och korn som bygger nya planeter.
Själva rymdfarkosten är inte mycket större än "ett mindre sovrum". En farkost på två gånger två gånger tre meter.
Vid uppskjutningen i Franska Guyana mars 2004 vägde farkosten tre ton, men eftersom hälften består av bränsle så räknar man nu med att farkosten är nere på halva den vikten.
Det är en annan aspekt som man brottas med, man vet inte exakt hur mycket bränsle man har kvar.
– Det är svårt med tillförlitliga bränslemätare i tyngdlöshet. Men förhoppningsvis har vi kvar tillräckligt för att kunna göra de undanmanövrar som eventuellt måste till.
Rosetta bär med sig en kometlandare, som är stor ungefär som en diskmaskin och väger cirka 75 kilo, som ska skickas rakt mot kometen i november.
– 11 november går vi in för landning. Det blir spännande. Vi hoppas och tror att vi ska kunna landa på en något så när stabil kärna. Men vi vet inte säkert.
För att undvika att kometlandaren bara studsar bort från kometen finns harpuner med hullingar som skickas ut vid landningen.
Ett annat problem blir att anpassa hastigheten efter kometens och då talar vi om ett relativt långsamt tempo på cirka en meter i sekunden
Går allt vägen kan man studera kometen på så nära håll man kan komma. Går det inte alls så kan man ändå fortsätta att studera kometen från moderskeppet som vid denna tidpunkt ska gå i omloppsbana kring kometen.
– Vi hoppas att vi kan fortsätta att studera kometen fram till hösten 2016. Men man vet aldrig, vi kan drabbas av att damm bäddar in våra solpaneler och då är vi förstås rökta.
Att man räknar med värdefulla studier förstår man eftersom hela projektet har en budget på nära 1,3 miljarder. Euro.
Men Anders Eriksson tror att satsningen ger en hel del i retur:
– Att bättre förstå solsystemets mindre himlakroppar är viktigt, inte minst eftersom sådana ibland har krockat med jorden. Det här handlar om kosmisk hembygdskunskap, att förstå oss på vår omgivning i universum.