Den svenska vapenlagstiftningens syfte är att förhindra att skjutvapen används vid våldsbrott eller missbrukas på andra sätt. Därför prövas lämpligheten hos alla personer som vill inneha ett vapen.
Det är inte unikt ur ett internationellt perspektiv – vår källsökning har inte funnit något exempel på länder där legalt vapeninnehav av civila är oreglerat. Kravet på licens eller annat tillstånd är genomgående, även om dessa ser olika ut, ges mer eller mindre restriktivt och ställer olika krav på vapeninnehavarens lämplighet.
Den svenska lagstiftningen anses vara förhållandevis strikt, i flera avseenden mer strikt än i flera andra EU-länder. Idén med att ge vapenlicens endast för jakt- och målskyttesändamål – även om undantag från regeln finns - anses också bidra till att lagstiftningen håller en hög skyddsnivå internationellt. Men inte heller det är särskilt unikt. Vapenkulturer som har sitt ursprung i jakttraditioner eller friluftsliv finns överallt i världen.
I USA, till exempel. Där är vapen på många håll inte bara en del av en livsstil utan också en medborgerlig rättighet enligt konstitutionen. Mängden vapen i det amerikanska samhället – två vapen per tre invånare är en vanligt förekommande siffra – har dock visat sig problematisk. Flera dödsskjutningar kopplas samman med den omfattande tillgången på vapen, som försvaras av landets starka och inflytelserika vapenlobby.
Också den delstatliga vapenlagstiftningen är föremål för debatt. I vissa stater tillåts medborgarna att använda vapen för att med våld skydda sig själva, sin familj eller sin egendom mot angrepp. I andra räcker det med att du fyllt 18 och är tidigare ostraffad för att köpa dig ett dödligt vapen i närmaste butik.
Här ett litet axplock av hur vapenkulturerna och/eller lagstiftningen ser i olika länder där privat vapeninnehav regleras genom olika typer av licenser:
+ Engelsmännens vapenkultur präglas av jakt och skyttesport, framför allt lerduveskytte. Vapen är vanligast på landsbygden, i stadssamhällena är vapenmotståndet utpräglat. Till exempel är bara ett fåtal poliser utrustade med dödliga skjutvapen.
+ I en annan del av Storbritannien – i Nordirland – är det tillåtet att inneha vapen för självförsvar.
+ Många ryssar uppges vara motståndare till civilas rätt att bära vapen. Landets vapenkultur är företrädesvis förknippad med den militära kulturen, men många ryssar äger jaktvapen och har laglig rätt att skjuta i självförsvar.
+ I Israel har samhället historiskt påtalat vikten av att medborgarna ska vara kapabla att skydda sig själva och landet mot Israels fiender. Många israeler är vapenkunniga genom samhällets och militärens försorg, men vapenlagarna är strikta. Den som inte bor i ett riskområde – till exempel i någon utsatt bosättning – eller har militär erfarenhet har svårt att få licens.
+ Pakistan är ett av de tio länder i världen där det finns mest vapen ute i samhället. Rätten att äga ett vapen för jakt eller ceremoniella ändamål har länge varit en integrerad del av landets kultur. Pakistaniernas krav på att lagligt ta till vapen för självförsvar har blivit allt mer högljudda i takt med att kriminaliteten och terrordåden i landet har ökat.
+ Också i Libanon är vapen ett viktigt historiskt inslag i kulturen. Landet har dock den hårdaste vapenkontrollen i Mellanöstern – åtminstone på pappret. Allmänheten är inte fri att ansöka om vapenlicens, många skjutvapen är olagliga att inneha och officiellt tillåter staten inte vapeninnehav. Dock är kontrollen av detta närmast obefintlig, vilket i realiteten har gjort Libanon till ett av världens mest beväpnade länder.
+ I Malaysia är det mycket svårt att få vapenlicens. Och den som innehar ett olagligt vapen löper stora risker. Att använda ett illegalt vapen som hotmedel vid exempelvis ett butiksrån kan ge livstids fängelse. Att avfyra vapnet i fråga kan leda till dödsstraff i domstol.
+ Regimen i Nordkorea tillåter endast militärer och vissa grupper av statligt anställda att inneha vapen.
+ I arabiska Jemen betraktas vapeninnehav hos privatpersoner allmänt med positiva ögon. Vapen är en symbol för manlighet och ledarskap.
+ I Kenya kan den som fyllt 12 år ansöka om vapenlicens. Reglerna för att få äga vapen är strikta. Men den som får licens har rätt att bära vapnet i alla sammanhang, så länge det hålls dolt.
+ Kina förbjuder civilt vapeninnehav om det inte är för jaktändamål. Att illegalt handla med vapen är belagt med livstids fängelse.
+ Även Indonesien har strikta vapenlagar. Där ges licens företrädesvis till personer som bär eller använder vapen i sitt yrke.
+ En av de mest restriktiva vapenlagstiftningarna bland världens industriländer finner vi i Sydkorea. Jägare och sportskyttar med licens är tvingade att förvara sina vapen på närmaste polisstation. Kravet gäller även för luftgevär. Utanför landets militära kretsar finns ingen vapenkultur att tala om.
+ I Thailand utfärdar myndigheterna vapenlicens för jakt, skytte – och för att vapen ska kunna brukas för självförsvar och skydd av egendom.
+ Serbien ligger högt upp på listan för privatinnehav och har en stark vapentradition, särskilt på landsbygden. Det är dock svårt att få tillstånd att fritt bära dolt vapen i samhället.
+ Schweiz hör till världens mest vapentäta länder. Inget centralt vapenregister finns, men uppskattningsvis finns vapen i tre av tio hushåll. Det beror till stor del på gamla traditioner i landets milisarmé; många män förvarar fortfarande sina armégevär hemma. Vapenlagarna är relativt liberala men under debatt: Schweiz uppges ha Europas högsta nivå för självmord med vapen, och har även haft många fall med vapenvåld i hemmet.
+ I Rumänien finns en av världens tuffaste vapenlagar. Dödliga vapen kan inte köpas av privatpersoner och andra vapen kräver licens från polisen. Jagande rumäner kan inte få licens förrän de gått i lära hos en professionell jägare och blivit godkända.