Ukrainaambassadören: De sköt och sköt

Sveriges nationaldag brukar vara festliga tillfällen på ambassaderna ute i världen. Men i krigets Ukraina var det inte läge för något firande i år, berättar Thyberg, svensk ambassadör i Kiev sedan 2019.

I stället ville han visa sitt stöd genom att åka ut till Velyka Dymerka, en by på slätten öster om huvudstaden som befriats efter att ha hållits av de ryska invasionsstyrkorna.

Ambassadören och hans följe slogs av kontrasterna mellan krigets fasor och den vardag som samtidigt pågår och just nu präglas av den prunkande försommaren.

– Det känns märkligt nu i Ukraina med så vansinnigt fint väder, strålande sol, 30 grader, alla träden är i blom, säger Thyberg på telefon från Kiev till TT.

– Alla odlar, persikor, äpplen potatisar, morötter, kål och vad det nu är. Så när man åker ut på ukrainska landsbygden är det vansinnigt vackert och idylliskt. Å ena sidan.

"Ren ondska"

Men å den andra sidan har ryska anfall orsakat en förödelse som Thyberg beskriver som "helt osannolik".

– Det är en förstörelse som inte går att förklara med någon form av militär logik, det går bara att förklara som ett uttryck för ren ondska.

I Velyka Dymerka fokuserades detta kring en skola. Byn, som har ungefär 15 000 invånare, var före kriget stolt över en ny fin skola med kapacitet för 400 elever. Den tyckte de ryska styrkorna passade bra som lokalt högkvarter.

– - Så de ställde sig med stridsvagnar och artilleri och bara sköt sönder allt runt den här skolan, för att det ska vara ett "wasteland" runt omkring, berättar Thyberg.

– Och så drog de in där och bodde där i en månad och terroriserade lokalbefolkningen, betedde sig och söp.

När krigslyckan sedan vände, och ukrainska styrkor närmade sig, förberedde ryssarna reträtt, fick ambassadören höra på plats.

– Och då i stället för att bara dra därifrån så börjar de att t o t a l t förstöra den här nybyggda skolan.

– De ställde sig med sina kanoner och stridsvagnar, och sköt och sköt och sköt och sköt. Tills den var totalt pulvriserad. Och det som var kvar brände de upp.

– De tog en extra dag på sig att göra det här. Bara för att förstöra civil infrastruktur. Så det är väldigt sorgligt.

Obegränsad ammunition

Velyka Dymerka är inget undantag, lika lite som sönderbombade, redan symbolladdade orter som Butja, Irpin och Mariupol är det.

TT: Det måste vara en strategi som kommer uppifrån?

– Absolut, jag kan inte tänka mig att den typen av barbari och ondska sker spontant. Det är systematiskt, säger Thyberg.

Och för denna "brända jordens taktik" syns ännu inget slut. Det har i krigsanalyser talats mycket om Rysslands militära resursproblem, men de finns på en annan nivå, enligt Thyberg.

– Det de har svårt med är robotar, missiler, högteknologi. Det har de varken råd eller know-how att vidareutveckla själva.

– Men gammal sovjetisk ammunition, det har de obegränsat med.