En av vår tids mest inflytelserika teologer

Påve Benedictus – född Joseph Ratzinger i Marktl am Inn i Bayern i Tyskland 1927 – meddelade på latin att han tänkte abdikera den 11 februari 2013, efter åtta år på posten. När han frånträdde ämbetet den 28:e samma månad blev han historisk som den första påve att lämna frivilligt på 600 år.

Benedictus motiverade sig med svikande krafter i "sinne och kropp" på grund av hög ålder. Under sitt avsked beskrev han hur de åtta åren präglats av glädje, men också hur de varit som att segla över ett stormigt hav i motvind.

– Men jag visste alltid att Gud fanns med i båten och att kyrkans båt inte är min, inte är vår, utan hans, och att han inte kommer att låta den sjunka, sade Benedictus i en liknelse mellan sin tid som påve och det bibelmirakel där Jesus stillar havet under en seglats med sina lärjungar.

Efter sin avgång lämnade Benedictus Vatikanen i en vit helikopter. Den första tiden som pensionär tillbringade han i den påvliga semesterbostaden i Castel Gandolfo utanför Rom. Vid ett framträdande sade den då 85-årige ex-påven att han "i all enkelhet är en pilgrim" som inleder sin "slutliga resa på denna jord".

De senaste åren har Benedictus dragits in i pedofilskandalerna som skakat den katolska kyrkan.

Juristbyrån Westpfahl Spilker Wastl identifierar i en rapport 497 offer för sexuella övergrepp begångna av 235 personer – varav 173 präster – i Münchens och Freisings ärkestift mellan 1945 och 2019.

Benedictus var ärkebiskop i det stiftet mellan 1977 och 1982. Rapporten pekar ut honom för att inte ha agerat för att stoppa fyra präster anklagade för sexuella övergrepp mot barn i München på 1980-talet.

Efter att rapporten offentliggjorts i början av 2022 bad Benedictus om ursäkt. Men han ansåg inte att han gjort något fel. Det framgick av brev som hans advokater skrev till de oberoende utredarna av övergreppen.

"Jag har haft stort ansvar inom den katolska kyrkan. Ännu större är min smärta över övergreppen och felen som begicks under min tid där", skrev Benedictus samtidigt som advokaterna i ett separat brev framhöll att påven inte känt till övergreppen.

Sitt tidiga liv tillbringade Joseph Ratzinger i den lilla staden Traunstein nära gränsen till Österrike. Det var där han fann sina kristna, mänskliga och kulturella grunder.

Joseph växte upp i ett Tyskland i förändring och fick likt många andra tonårspojkar gå med i Hitlerjugend. Med sin tro som fundament försökte han hantera det hårda och hatiska nazistiska samhället. Mot slutet av andra världskriget kallades han in i den tyska arméns luftförsvarsstyrkor.

Efter kriget studerade han filosofi och teologi i München och Freising. Han prästvigdes tillsammans med sin bror Georg i juni 1951 i katedralen i Freising.

Åren som följde doktorerade Joseph i teologi och undervisade som professor i teologi och dogmatik på flera olika tyska lärosäten. 1969 gick han vidare till universitetet i Regensburg, där han så småningom verkade som dekan och prorektor.

Mellan åren 1962 och 1965 tjänade han som teologisk rådgivare för Kölns ärkebiskop vid det Andra Vatikankonciliet. Det var under den tiden som han förstod sitt kall. Perioden var ytterst värdefull för hans fortsatta liv, enligt biografin över Benedictus på Vatikanens hemsida.

Efter att ha blivit upphöjd till kardinal och varit ärkebiskop i München och Freising 1977–1982 fortsatte karriären inom kyrkan.

Joseph Ratzinger var bland annat prefekt för Troskongregationen i Rom från 1981 och ordförande i den påvliga bibelkommissionen.

Redan innan där valet till påve ansågs han vara en av nutidens mest inflytelserika teologer inom den romersk-katolska kyrkan.

Han installerades som påve den 24 april 2005.

Benedictus XVI:s valspråk var "sanningens medarbetare" (cooperatores veritatis), vilket han tog 1977 under sin tid som biskop.