Utifrån ser Sveriges lantbruksmuseum i Julita ut att ligga i vinterdvala. Men bakom kulisserna pågår febril aktivitet. Det borras och målas, planeras och snickras, dammas och borstas i museilokalerna vid lantbruket nära väg 56, på andra sidan vägen från parken och stora huset sett.
Utställningen Matlust är nedpackad och borta och lokalen är en byggarbetsplats. Den 1 juni öppnar utställningen Åker, som lär få stor uppmärksamhet.
– Det finns ett allt större intresse för var maten kommer ifrån, säger Matti Sandin, projektledare på Julita gård.
I Åker får publiken ett historiskt perspektiv på detta, bland annat genom att lära sig om svedjebränningen som gav plats för åkrar och betesmarker. En annan del av utställningen är frösamlingen från 1860-talet. Besökarna får också veta det mesta om betydelsen av gödsel – allt från humangödsel till konstgödsel.
– Gödsel var bland det dyraste man hade i jordbruket, för det var svårt att få fram, berättar Matti Sandin.
En möjlighet ges också att se verktyg och redskap som har flera hundra år på nacken, följa utvecklingen från lokala konstruktioner till standardiserad tillverkning. I dag är det många som inte känner igen de gamla redskapen eller vad de användes till.
– Föremål är på väg att försvinna, kanske inte deras historia men närheten till dem, säger Matti Sandin.
– Kan man sin plog eller sitt årder vet man också hur landskapet har sett ut.
Naturbruksutställningarna på Julita gård ska förnyas de kommande åren. Förra året invigdes en första del i det nya, Lantbrukets miniatyrer, med en samling av små lantbruksmodeller från 1700-talet och framåt.
Utställningen Åker tar fasta på att Julita gård är ett högst levande lantbruk 2016. Byggnadsantikvarien Fredrik Ehlton jobbar med att presentera vad som ses utanför fönstren i utställningslokalen, som en gång i tiden var en gammal vagnsbod.
Totalt jobbar ett 20-tal personer, inklusive lantbrukshistoriska experter, med utställningen. En av dem är museipedagogen Lasse Lassander Karlsson, som skapar en rundtur för barn i utställningen.
Konservatorn Dennis Crona går med sina kolleger igenom hundratals föremål inför utställningen, med varsam hand. Crona berättar att exempelvis en såningsmaskin är ett dokument i sig. Utifrån slitaget på den går det att utröna hur den har använts. Det går att analysera DNA från redskapet och kanske hitta frörester.
– Vi gör så lite som möjligt med föremålen. Det handlar inte om att de ska vara jättefina och blanka, utan de ska berätta en historia.