På hösten 1986 startade föreningen som en studiecirkel och sedan, på våren året därpå, arrangerade den sin första föreställning.
– Det var en revy som vi kallade för Bidraget. Revyer gjorde vi ett tag, men det finns inte så många att skämta om här i området, det skulle bli samma personer år ut och år in, så vi har ändrat upplägget, säger Krister Karlsson som är en av ursprungsmedlemmarna i föreningen.
Under åren har det blivit några till revyer, ett par folklustspel och farser.
– Kortfattat är en fars en komedi där karaktären hamnar i en knipa och många missförstånd uppstår under pjäsens gång, berättar Krister Karlsson.
I år framför gruppen "Fars lille påg" som är skriven av Franz Arnold och Ernst Bach. Det är en tysk fars som hade premiär på tjugotalet och som sedan översattes till svenska 1975 av Nils Poppe.
I uppsättningen på Vadsbro-Blacksta föreningsgård är det nio skådespelare som ska framföra farsen. Tre av dem har varit med sedan den första föreställningen, Valborg 1987.
– Det är jag, Mats Frankenberg och Inga Åberg som var med och startade föreningen tillsammans med några andra och vi är fortfarande kvar, säger Krister Karlsson som i årets fars spelar översten Rutger Gyllenkrog.
Strax innan den tredje föreställningen för året sitter gruppen i logen intill scenen. Det är ungefär 30 minuter tills ridån går upp och föreställningen börjar. Skådespelarna håller på att träna på de sista replikerna och sminka sig.
I rummet utanför har publiken börjat samlas. Redan en timme innan har parkeringen vid föreningsgården börjat fyllas och det är till största del en gråhårig publik som kommer in i entrén.
– Det är många av våra besökare som kommer år efter år. Pensionärerna hittar tillbaka och de gillar att vara i tid, säger Bosse Flodin och skrattar samtidigt som han visar några besökare till lediga stolar.
I logen börjar stämningen bli mer intensiv. Skådespelarna samlas och Mats Frankenberg, som precis har blivit färdig med sin sminkning, tar ton och peppar gänget.
– Om någon tappar något, plocka upp det. Om någon glömmer en replik, babbla på. Om det går helt åt helvete, spela teater, säger han.
– Och om det blir tyst för länge, så börjar jag spela musik, säger ackompanjatören Gustav Andersson och hela logen brister ut i skratt.
Det släcks ner i salen, en klocka ringer och publiken tystnar.
Ut på scenen kommer Ola Köhler, en av skådespelarna, och önskar publiken välkomna. Han går igenom några enkla regler och publiken lyssnar.
Nu börjar det.
Det tar inte många minuter innan skratten kommer. Publiken njuter och tack vare Gycklarna har de gjort det i 30 års tid.