När Mats Frankenberg kommer med en kabelrulle över axeln är det eftermiddag. Han ska se till att stallet intill får ström. Om några timmar ska han studsa runt på bara ben och i rosa tofflor på scenen i Föreningsgården.
Han far in och ut genom dörrar, hamnar i kärlekstrassel och sitter strax bunden med en bysthållare!
– Jag gillar att apa mig, säger Mats Frankenberg och skrattar. Kanske är det ett uppdämt behov som pyser fram. I skolan var jag en ganska blyg grabb.
– Absolut inte klassens spelevink. Nä, jag ställde mig helst lite bakom.
Det kan vara svårt att tro.
Blygheten som bortblåst
När Kung Blackes gycklare repeterar komedin Friskt Vågat är det nämligen tvärtom. Den annars stillsamme 58-årige företagaren, elektrikern och pappan till fyra söner spelar ut allt han förmår. Blyg – glöm det!
– På scenen är man i en roll. Det är någon annan än ”Mats, elektrikern” som bär sig åt och klär ut sig. Fast det kan jag ju erkänna att hjärtat slår hårt innan man gjort första entrén. Sen gäller bara ”in och kör”.
Läs hela artikeln i lördagens papperstidning.