Efter en lång och mörk vinter, såväl vädermässigt som på andra vis, spricker solen fram bakom vita moln på klarblå himmel. Januari ska strax bli februari och hoppfullt fågelkvitter blandas med ljudet från en lite sprucken högtalare.
– Förra året funkade radion faktiskt mot rådjuren, säger Johannes Wätterbäck strax innan han pillrar loss en liten grönlila brysselkålskula som smakar gott, men kallt.
Han står bland odlinglådorna, bara några kilometer från hans födelseplats. Eller, nja. Wätterbäck växter upp på Södermalm i Stockholm men flyttade till Flen som åttaåring. Och det var där, runtswishandes på en cykel, han fick syn på primulan som väckte hans intresse för odling – grunden till alteregot Farbror grön.
Nu för tiden bor han och famljen i Västerås, men tillbringar mycket tid i stugan utanför Vadsbro.
I dag jobbar Wätterbäck heltid med det egna företaget och sitt odlings-jag. Tillsammans med sambon Theres Lundén har han skrivit två böcker om olika grödor och en om odling i kombination med lagring och matlagning. Och snart kommer deras fjärde, om tekniken som har arbetats fram under drygt 30 år av fingrarna i myllan.
– Den här boken är egentligen essensen av hela mitt odlande, som jag började med här i stugan 1992, säger Wätterbäck om boken "Odla kallt".
På sociala medier pratar många om just kallsådd, kanske framför allt av snittblommor. Men 51-åriga Wätterbäck har experimenterat med tekniken sedan strax efter lumpen.
– Det var ingen trend då! Då var det bara gubbar som åkte Volvo och hade keps och deras gummor som hobbyodlade. Gubbarna odlade potatis, ärtor och morötter. Och kvinnorna höll på med sina pelargoner, tagetes och begonior. Inte så kul.
Det som fick igång hans inspiration var de privata trädgårdarna han fick syn på när han var ute på grusvägarna, till fots eller på cykeln.
– Vi började prata med varandra och så fick jag frön av någon och när jag senare jobbade på De la rues fabrik bytte jag klematissticklingar med någon tant.
I en av trädgårdarna han passerade stod den där primulan, närmare bestämt en blå bollviva, och habegäret slog till. Det var också den som öppnade dörren till den kalla odlingen eftersom fröet behöver stratifieras för att gro.
– Alla frön har ett grohämmande ämne, för att de inte ska gro direkt när de faller till marken. Men bollvivan har ett särdeles starkt grohämmande ämne. Den vill ha varmt, kallt, varmt, kallt flera gånger innan den förstår att vintern är slut och den kan gro. När jag hade lärt mig det fortsatte jag att experimentera med att kallså, förklarar Wätterbäck.
Förutom att man kan spara på fönsterbrädornas utrymme och växtbelysningens påverkan på elräkningen ger kallsådd extra fina plantor, enligt Wätterbäck.
– Fröna gror långsamt, ger kompakta och fina plantor. I dag skulle jag säga att 90 procent av det vi odlar sår vi kallt mellan februari och juni.
I dag sår han grönkål och jätteeterneller. Fröerna placeras på jordytan i små plastbyttor och myllas försiktigt ned så de inte ska blåsa iväg. Sedan placerar han de små askarna i trädgården och försöker glömma bort dem innan det är dags för vårens omskolning eller utplantering.
På så vis får plantorna chans att gro i sin egen takt, anpassat till det klimat som råder på platsen där de senare ska slutplanteras.