Dataspelsmusiken får flytta in i finrummet

Västerås sinfonietta transkriberar dataspelsmusik och klär den i en härlig skrud av bland annat stråkar, blåsinstrument och slagverk. Det är mäktigt.

Västerås2013-11-11 14:18

Framför allt är det ett extra nöje att få se och uppleva hur den framstående brittiske dirigenten Charles Hazlewood dirigerar denna symfoniska dataspelsmusikkonsert på ett mycket underhållande sätt. Han är ett med musikens harmonier och hänger med i svängningar och tvärvändningar - med hela kroppen.

"All gone (No escape)", "The Legend of Zelda", "Super Mario", "Sonic the Hedgehog" är några av spelen bakom verken som framförs.

Tack vare föreställningen, Score, får dataspelsmusiken flytta in kulturens finrum. Ciceron under föreställningen är en profil i sammanhanget, Orvar Säfström, känd från tv:s Filmkrönikan.

Tanken är att både locka de traditionella symfoniorkesterbesökarna och att även fånga en ny publik, vilket man verkar ha lyckats med under Sverigeturnén. Vid fredagsföreställningen i Västerås var till och med majoriteten, av vad jag kunde bedöma, dataspelnördar i åldern 15 till 50.

Med mig hade jag bland annat två grabbar på 16 vintrar, uppvuxna på dataspel samt hängivna fans av japansk mangakultur. På så vis är cosplay (att ungdomar som är aktiva inom den här kulturformen klär ut sig till fiktiva karaktärer) något som jag börjar vänja mig vid. Men jag blir ändå påtagligt överraskad när en jättelik transformerliknande figur dyker upp i foajén med R2D2 som följeslagare.

Det spelades symfonisk dataspelsmusik från de första blip-blop varianterna till de mer moderna filmiska berättelse- och äventyrsspelen. Plötsligt tornade Broke Back-mountainliknade berg upp sig i horisonten och jag kunde känna hur jag färdades på en häst som hoppade över en porlande bäck för att senare kastas in i ett tempel som taget ur Indiana Jones-filmerna, där faror lurade. För dem som kände igen merparten av grunden till musiken måste upplevelsen ha varit ännu starkare än för mig, vilket bevisades av att det stycke som jag var minst imponerad av: "Journey" - gav 16-åringen intill ståpäls. Medan jag fångades mer av det stycke som jag stiftat lite mer bekantskap med i ursprungsformen: "The Legend of Zelda". Flera musikaliska överraskningar kryddade hela anrättningen, till exempel en fiolduell.

Det blev mäktiga intron och outron till filmer som man skapade inuti sitt huvud. En häftig upplevelse!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om