Caroline Helmersson Olsson är tydlig. Hon vill inte läsa något "snyftreportage" i Katrineholms-Kuriren om sin sjukdom. Det ska vara rakt och ärligt om en svår men inte ovanlig sjukdom.
— Det är många, speciellt här i Vingåker, som undrar hur det är med mig. En del människor kommer fram och frågar lite försiktigt "hur mår du?". Jag tycker att det är dags att berätta. Kanske kan jag vara ett stöd för någon annan att våga berätta om sin sjukdom, säger hon.
Hon har numera en stomi på magen. Den kommer hon att få leva med ytterligare en tid framöver medan hennes tarm återhämtar sig, även om läkarna konstaterat att det inte finns någon cancer kvar i hennes kropp. Den är borta med god marginal.
Caroline Helmersson Olsson hade varit sjuk länge utan att förstå det. Hon var ofta dålig i magen, men förknippade det med stress. Till slut blev magplågan ett handikapp. Hon undvek att göra vissa saker av rädsla för att inte ha en toalett i närheten.
— Jag tänkte "men så här stressad kan jag väl inte vara" och blev utredd om jag hade laktosintolerans. Efter att ha gjort en koloskopi kom det brutala beskedet från läkaren – "nu har jag hittat din tumör".
Caroline Helmersson Olsson fick diagnosen tjock- och ändtarmscancer i januari i år, den tredje vanligaste cancerformen i Sverige i dag. Tumören i tarmen hade hon troligen burit på i 1-2 års tid.
— Va?! Cancer? Jag vet väl att folk kan få cancer, men inte jag, tänkte jag.
Efter diagnosen blev det många undersökningar. Den 10 april påbörjade hon en strål- och cellgiftsbehandling. Tumören "strålas ner" i storlek. I augusti avlägsnades tumören ur Caroline Helmersson Olssons kropp och sedan dess lever hon med en tillfällig stomi.
— Vi har en av Sveriges absolut skickligaste kirurger inom detta område i vårt landsting, George Dafnis, om ni inte visste det. När jag vaknat upp efter operationen så sa han "vi fick bort allting" och efter att man undersökt lymfkörtlarna så hade jag inte cancer längre.
Hon säger att hon under hela resan förhållit sig som hon gör under ett studiebesök som hon ofta gör i egenskap av riksdagsman. Under detta brutala "studiebesök" har hon fått se vården från en sjuksäng men också kommit i kontakt med försäkringskassan som sjukskriven även om hon jobbade in i det sista – för sin "egen skull" som hon säger – och fick behandling parallellt med arbetet i riksdagshuset.
— Jag tror att jag faktiskt blivit en bättre politiker men framförallt en bättre människa. Jag uppskattar allt mycket mera nu. Även små saker gör mig glad, som bara det här att kroppen fungerar.
Känslomässigt har det varit ett tungt år. Caroline Helmersson Olsson fyllde 50 år men fick skjuta på 50-årsfesten eftersom hon var för sjuk. Strax efter att hon friskförklarades gick hennes pappa bort.
— När Christine Meltzer berättade om sin bröstcancer i tv häromdagen så började jag gråta. Jag är nog inte helt färdig med det här än, om jag någonsin blir det... Annars känns det bra. Jag är pigg, glad, taggad och det känns roligt igen!
Vad har då hänt efter "studiebesöket"? För det första har Caroline Helmersson Olsson lagt en motion i riksdagen om att screening borde införas för tjock- och ändtarmscancer. Hon har också blivit medlem i ILCO, Riksförbundet för stomi- och reservoaropererade.
— Tarmcancer är den tredje vanligaste cancerformen men det är få som vill berätta om den. Kanske för att det är förknippat med något så intimt och symtomen kan upplevas som "skämmiga". Jag vill berätta om det. Jag tycker att det är mitt ansvar som offentlig person och förhoppningsvis kan jag bidra till en annan syn på saken.
Nu väntar närmast en semesterresa till Kreta för Caroline Helmersson Olsson tillsammans med familjen, som har fått dra ett tungt lass under hennes sjukdom. Efter resan får det bli dags för den där 50-årsfesten som inte blev av så att också vännerna, vilka stöttat henne, får vara med och fira att hon är frisk och nått livets middagshöjd.