- Där går starten och snabb iväg är nummer tre, Flamethrower. Illa börjar det däremot för nummer ett, Doctor Elephant som galopperar.
Fan, fan. Referentens röst är som ett domedagseko. Kanske kan Doctor Elephant ställa sig i trav snart, tränaren sa ju att det skulle vara en kassaskåpssäker seger även med en mindre galopp. Kom igen nu, hitta benen, snälla. Sedan kommer dödsstöten.
- Diskvalificerad är häst nummer ett Doctor Elephant med Claes Fredriksson.
Min sista femhundring, borta lika snabbt som jag fick den i fickan efter en mindre vinst i föregående lopp. Det är en kallt och ensamt när sista loppet avslutats på Bergsvalla, landets största travbana och lönen är 21 dagar bort (tro mig, jag håller noga räkning). I morgon börjar också min vecka tillsammans med Ian, min son och som för drygt sex år sedan döptes efter den gamle 80-tals hjälten i Liverpool F.C. Jag kan fortfarande inte förstå att Hanna gick med på det namnvalet men det är klart, på den tiden var hon fortfarande kär i mig. Ian är dessutom lovad ett nytt Star Wars Lego till det facila priset av 699 kronor. För övrigt har jag inte ens pengar till mat åt grabben och mig. Det är inte lika roligt att köpa Lego för lånade pengar, det kan jag verkligen vittna om men så får det bli denna gång, precis som så många gånger förut.
Tidigt nästa morgon sitter jag på tunnelbanan med pappas adress i sikte, undrar vilken lögn jag ska använda den här gången? Just det, jag åkte ju kommunalt hit så jag kör med att bilen har gått sönder, det måste vara något år sedan jag använde mig av den senast.
- Hej pappa!
Pappa möter mig i hallen som tillhör en ganska trång tvåa i en av förorterna.
- Hej du.
Det har väl egentligen aldrig utspelats några glädjescener mig och min far emellan och båda vi vet också mycket väl vad mitt ärende är.
- Hur är läget?
- Bra, Ian kommer ju till mig i dag. Hur är det själv?
- Det knallar.
- Pappa, en sak. Bilen har gått sönder och som du vet är jag ingen tekniker. Det blev en, så att säga, oförutsedd utgift denna månad.
Utan att säga något går pappa ut i köket. Jag hör hur han öppnar lådan och jag blir både lättad och illamående på samma gång. Hur länge ska detta fortsätta? När tar pappas pengar slut? Varför kan inte han spendera två månader om året i ett exotiskt land eller ha en sommarstuga? Svaret på de sista frågorna har jag svaret på. För att hans son är en misslyckad speltorsk. Undrar också vad Cilla skulle säga om hon visste hur mycket pengar jag lånat av vår far de senaste tre åren? Det som kanske skulle bli ett arv eller en fin start i livet för barnbarnen en dag är sedan länge borta. Lyckligtvis är Cilla gift med en framgångsrik advokat på andra sida jordklotet och hennes två barn får nog den start i livet som de flesta drömmer om. Detsamma gäller nog tyvärr inte Ian. För som son till en spelmissbrukande målare och en undersköterska inom äldreomsorgen är chanserna små till att börja sitt vuxenliv med goda ekonomiska förutsättningar.
- Räcker det här?
Pappa håller fram fyra skrynkliga femhundrakronorssedlar.
- Jaja, det är för mycket. Reparationen skulle kosta 16 hundra bara. Ska jag gå och växla så du får pengar tillbaka?
Pappa skakar på huvudet med blicken i marken.
- Nej, behåll resten och hitta på något trevligt för Ian.
I samma ögonblick som jag såg pengarna visste jag precis hur de skulle användas. 700 till Legot. 500 till mat för veckan samt lördagsgodis och såklart 800 till morgondagens V75:a. Speltorskar som jag blir bra på att snabbt räkna ut och planera, vet dock inte om det är en god egenskap eller inte. Vi tar en kopp kaffe pappa och jag innan jag skyndar mig till matinköp och leksaksaffär. Det gäller att köpa det man måste först, annars går pengarna till annat om ni förstår?
Livet var inte alltid på det här viset. För nio år sedan, då när allt började så var jag lyckligt gift med mitt livs kärlek, Hanna. Vi hade inget ekonomiskt överflöd men desto mer kärlek. Ett trevligt radhus i en kranskommun fanns också i vår ägo. Jag minns så lyckliga vi var när vi fick nycklarna. Det var annat än den sunkiga etta i betongförorten där jag nu bor men livet är minst sagt lurigt. Jag minns också den aprillördag, då för nio år sedan som om det vore i går. Jag hade i princip aldrig varit på trav men hängde med ett par kompisar till Bergsvalla för att se på V75. På den tiden var 500 kronor mycket pengar för mig att spela för, nuförtiden är det ingenting. Mitt övriga sportintresse var stort på den tiden och jag försökte att läsa på loppen innan så gott jag kunde. Jag köpte alla tidningar i veckan och försökte att sätta mig in i travsportens värld så gott jag kunde. Helt borta var jag såklart inte, att exempelvis Nisse Tallgren var en av landets vassaste kuskar stod det ju tämligen ofta om i dagspressens sportbilagor. Jag gjorde en lekmans analys av de sju loppen och detta utmynnade i ett system som kostade 288 kronor, alltså mer än hälften av min totala spelbudget för dagen. Tanken om att förlora 500 kronor sved i plånboken redan innan lördagen kom men Hannas ord klingade i öronen: Du gör så sällan något för dig själv, unna dig att ha roligt och middagen är klar när du kommer hem. Med dem orden i ryggen åkte jag med gott humör till Bergsvalla.
I loppen innan V75 startade spelade jag 10 kronor plats på de hästar som Tallgren körde, jag blev ingen burgen man men heller inte någon fattig dito. Precis innan första V75-loppet skulle börja kunde jag kosta på mig att köpa en starköl. Jag passade också på att lägga in en tursnus under läppen, något jag alltid gjorde innan Liverpool spelade en viktig fotbollsmatch. Jag erbjöd också mina kompisar; Jerry och Kicken att köpa in sig i mitt system. De köpte varsin öl till mig mot 10 procent vardera i systemet. Det kändes som en vinst redan då.
Kicken kunde trav så hans system var det givet att köpa fem procent i, för 25 kronor. Jerry hade också hängt en del på Bergsvalla, så de 30 kronor för 15 procent som hans V75:a kostade kändes som väl investerade pengar. Jag hade valt att spika (d.v.s. ha endast en häst i loppet) två hästar, båda körda av Nisse Tallgren. Den ena var storfavorit medan den andra inte tillmättes särskilt goda chanser i experternas förhandstips. I den femte avdelningen tog jag med outsiderhästen med det coola namnet Tony Montana, endast för att jag och Hanna hade sett filmen Scarface veckan innan. Resten är som bekant historia. Nisse Tallgren segrade med storfavoriten Earth Child, han vann också med min andra spik Trust I Seek. Tony Montana segrade efter en stenhård upploppsduell på målfoto. Så när Rival Nightclub vann sista avdelningen som en av mina fyra hästar i det loppet hade jag sju rätt. Jerry och Kicken som sedan länge hade torskat på sina system jublade och sjöng; nu är vi rika, jag fattade ingenting. Utdelningen för sju rätt blev 470 000 och med pengarna man fick för sex respektive fem rätt så gav mitt system 535 000 i vinst, en ofattbar summa för mig. Lyckoruset var totalt och vi ringde genast taxi åt våra respektive för att de skulle möta upp oss på stan. Hannas kommentar i chock var obetalbar: Vad händer nu med middagen som jag har gjort i ordning? Det hela blev verkligen en kväll att minnas och efter att Jerry och Kicken fått sina pengar hade jag i runda slängar 400 000 kronor på fickan. Sedan gick det utför.
100 000 var det inte svårt att göra av med, det räckte med att bjuda Hanna på en lyxresa samt köpa en bättre bil så var de pengarna slut. Det var värre med de resterade 300 000. Vad skulle jag göra med dem? Jag tänkte; eftersom jag är en naturbegåvning när det gäller att spela på trav så kan jag ta tio procent av det jag har kvar (alltså 30 000) och spela för. Det var mitt livs sämsta beslut. 30 000 är inte mycket när man sitter fast i speldjävulens obarmhärtiga klor och det gjorde jag från start. Efter fyra år var jag inte längre på plus utan hade gått rejält back. Ian hade kommit och var bara ett år när Hanna hade tröttnat på mina lögner och rättfärdigt lämnade mig.
Tillbaka från dagdrömmen så ringde min mobil.
- Tjena det är Pusse.
Pusse var en annan speltorsk jag lärt känna på senare år.
- Tjena.
- Nu ska du få höra, jag har tidernas information.
- Ok?
- Du har väl sett att det startar två italienska hästar från samma stall på V75 imorgon?
- Självklart.
- Jag fick nyss tips från en av mina undergroundkontakter, båda hästarna är dopade och vinner garanterat.
- De kommer ju att åka dit i dopningskontrollen?
- Det bryr sig inte ägarna om, kontakten säger att de kommer att spela så hårt att hästarnas indragna prispengar inte spelar någon roll.
- Så?
- Spika båda på V75! De blir långt ifrån favoriter. Gardera på i de andra avdelningarna så är du på grön kvist igen.
- Tack för tipsen. Vi hörs.
Jag åkte direkt till min lägenhet, hämtade mammas vigselring med diamanter och gav mig av till pantbanken. Pappa hade arbetat stenhårt för att kunna köpa den till henne, det var en historia som ständigt återkom i vår familj. 3000 kronor fick jag av kvinnan som stod bakom disken. Dessa satte jag genast in på mitt bankkonto, åkte sedan direkt hem och loggade in på mitt spelkonto och gjorde i ordning mitt V75-system. Hela tiden ekade Manu Chaus låt om Maradona i öronen; La vida es una tombola.