Men det är just vad som länge har pågått på webben, hittills utan allt för mycket debatt. Sveriges Television och Sveriges Radio har på senare år byggt ut sina sajter som numera konkurrerar med de kommersiella. Men medan tidningsföretagen tvingas slimma verksamheten och leta efter smarta samordningslösningar – bland annat för att lägga resurser på de nyhetssajter som kostar mycket men ger ytterst lite annons- och andra intäkter – kan public service luta sig mot licenspengar. Under de fyra närmaste åren får SR och SVT dessutom sina anslag höjda med två till tre procent per år.
”För att bolagen ska kunna fördjupa, utveckla och vidga kulturutbudet”, som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth formulerade det på DN Debatt förra året. Det är också så public service-företagen argumenterar när de äskar mer pengar från staten. Men kulturministern hade lika gärna kunnat skriva ”för att bolagen ska kunna lägga mer pengar på sina webbsatsningar”. För det är så det hänger ihop, också.
Om det fortsätter i samma riktning kan de licensfinansierade mediesajterna slå ut många av sina konkurrenter som lever på marknadens villkor, vilket går på tvärs med idén om mångstämmighet i medierna som statens företrädare annars talar om.
Självklart måste public service finnas på nätet, men utbudet bör begränsas till radio- och tv-sändningar samt det material som är direkt knutet till dessa. Problemet är att Sveriges Radios och Sveriges Televisions webbplatser i dag är fyllda med text som har liten eller ingen koppling till sändningarna. Radiosporten är full av rena nyhetstexter, däribland från TT. På Ekots sida kan man finna långa bakgrundsartiklar om diverse utrikesfrågor. Både SR och SVT är plattformar för diverse bloggar, däribland Ebba von Sydows blogg som handlar om Ebba von Sydow med det kungliga bröllopet som förevändning. Och så vidare.
Jag talar förstås i egen sak. Men fundera på jämförelsen i första stycket och ställ frågan om det är rimligt att licenspengar som hade kunnat gå till utveckling av programmen inom public service-uppdraget används till expansion på nätet. Om inte annat finns här en målkonflikt också vad gäller kvalitet.
Brittiska BBC, som ju brukar användas som referenspunkt i diskussioner om public service, har insett detta. Efter förhållningsorder från EU-kommissionens konkurrensvakthundar och nationella myndigheter, men även av ekonomiska skäl, har BBC under de senaste åren dragit ner på webben för att koncentrera sig på sin kärnverksamhet.
SR och SVT ger än så länge inga tecken på något sådant, tvärtom. När Tidningsutgivarnas vd Anna Serner i veckan blåste igång en debatt i frågan, med anledning av public service-dagen i onsdags och lanseringen av Sveriges Radios nya sajt, blev reaktionen från SR i bästa fall oförstående (se Hallå där med Serner på Sörmlandssidorna).
Kanske behöver de svenska public service-bolagen hjälpas till insikt. Anna Serner har talat om en myndighet som enligt brittisk förebild granskar nya public service-tjänster. Frågan är om inte en smartare lösning vore att sätta gränserna med hjälp av skarpare skrivningar i sändningstillstånden för SR och SVT. De ska ägna sig åt prat i etern, med eller utan bilder, men inte så mycket mer.