Ojämlikheten i Sverige ökar. Det är ett påtalat problem bland olika opolitiska aktörer. Ekonomiska organisationer talar om en tillväxtbroms – utan fördelningspolitik tenderar det rikaste fåtalet att placera pengar i sparkonton eller madrasser framför att konsumera och stimulera ekonomin. Miljöorganisationer framhåller kapitalism som ett kopiöst hot mot klimatomställningen. Polisen vädjar efter förebyggande insatser för att bryta utanförskap framför bud om antal poliser.
C och L:s viktigaste krav i Januariavtalet var att avskaffa värnskatten. Det vittnar om ideologisk förblindelse och imponerande oförmåga att prioritera i en tid med stora investeringsbehov i kommuner och välfärd. Skamsna kommunpolitiska liberaler mumlar något vant om att skapa incitament att ta ett extra arbetspass. Som om inkomsttagare med en månatlig lön om minst 61 000, den slopade värnskattens målgrupp, vore timanställda. Ett högerkonservativt regeringsalternativ hade varit ännu sämre för jämlikheten och kommunerna, men partiet Socialdemokraterna måste våga formulera och söka stöd för en offensiv jämlikhetspolitik.
Sverige behöver höjd kapitalbeskattning och återinförd fastighetsskatt. Det ska “löna sig” att arbeta, genom ett ömsesidigt samhällskontrakt, framför att äga eller ärva. Några kommer alltid fråga sig “vad fan man får för pengarna”, fastän de förmodligen nyttjat utbildning och vård i livet, men det är farligt om en sådan uppfattning blir norm. Även framtidstro och tilltro till samhället föds ur jämlikhet.
Socialdemokratin måste därför bli bättre på att adressera dagens samhällsproblem. Hur ska vi nå en levande landsbygd om vi bejakar en privatiseringspolitik där apoteken och annan avsocialiserad samhällsservice stänger på grund av olönsamhet? Hur ska vi nå en jämlik skola igen om vi tillåter ett system med betygsinflation för ökad skolpeng tillika vinstmaximering och lov att välja bort elever? Hint: det går inte.
Det är lätt att känna misströstan när lösningarna för ökad jämlikhet tycks sakna stöd hos 60 procent av väljarna. Jag tror emellertid inte att alla jublar över avgiftsbelagd skolmat à la Sölvesborg eller för den delen har hört att det faktiskt är fler som dör i arbetsplatsolyckor än i skjutningar.
Socialdemokratin måste orka sätta agendan för att vända opinionen. Jämte ansvarstagande krävs en övertygande politisk ambition för att knäcka ojämlikheten. Det upprör en viss del av befolkningen, som det alltid gjort. Säkert inte 60 procent.
Josefine Helleday (S)