Bostad är en mänsklig rättighet

Debatt Fredrik Gerttens dokumentärfilm ”Push” sätter fingret på sjuka delar av bostadsmarknaden. Globala kapitalplaceringar gör det allt svårare för vanliga människor att betala hyran. Nu försöker FN få politikerna att ta ansvar – även i städer som Eskilstuna. Budskapet till svenska städer är tydligt: Gör motstånd!

Enligt en undersökning genomförd av Sifo på uppdrag av We Effect anser över 80 procent av svenskarna att det är politikernas ansvar att se till att människor har någonstans att bo. Det visar att svenskarna har koll på sina rättigheter. Ett värdigt boende är nämligen en grundläggande mänsklig rättighet som finns nedtecknad i flera FN-konventioner.

900 miljoner människor i världen bor i ett slumområde – ofta utan el, vatten och med risk för sitt eget liv. Enligt FN saknar 1,8 miljarder människor en värdig bostad.

I länder som Guatemala, Kenya och Filippinerna tvingas människor dagligen lämna landsbygden för att söka jobb. Ofta hamnar de i stor utsatthet i städernas slumområden; utan trygghet. Det är inte ovanligt att fattiga vräks och slumområden rivs för att ge plats åt köpcentrum, lyxlägenheter eller andra ”utvecklingsprojekt”. I de här länderna stöttar We Effect lokala organisationer som kämpar för rätten till bostäder.

Bostadskrisen utgör även bränsle till protesterna i Hong Kong. I världens dyraste stad är det inte ovanligt att människor tvingas lägga hälften av sin inkomst på hyra.

Även i Sverige råder bostadskris. Tillgång matchar inte efterfrågan och svårast är det för dem som tjänar minst. Enligt Hyresgästföreningen utgör boendet i snitt 44 procent av utgifterna bland låginkomsthushåll. Eller med andra ord: halva lönen går till hyran.

Att globala finansbolag köper upp fattiga och slitna bostadsområden är en växande trend. Syftet är att placera kapital, inte att förvalta bostäder. Trenden är global; vi möter den i många av de drygt 20 länder där We Effect bedriver biståndsverksamhet – och nu ser vi den även i Sverige.

I våras skickade FN:s särskilda bostadsrapportör Leilani Farha ett brev till Sveriges regering där hon varnar för den pågående utvecklingen. Hon skriver att svenska kommuner måste hindra utförsäljning av bostadsfastigheter till globala finansbolag och varnar för att detta leder till ökad fattigdom, hemlöshet och undermåliga bostäder.

I sitt svar hänvisar bostadsminister Per Bolund (MP) till rådande samarbeten mellan hyresmarknadens parter. Detta handlar dock endast om hur hyror fastställs, inte om bostadsförsörjning.

”Det är ett naivt synsätt. Regeringen hänvisar till den svenska modellen, men den räcker inte för att skydda medborgarnas rättigheter,” sa Leilani Farha vid We Effects seminarium i Almedalen i somras.

Det krävs en helomvändning i synsättet på bostäder. Utgångspunkten måste vara att alla människor har rätt att ha någonstans att bo – och att det är statens ansvar att se till att så sker. En värdig bostad är en mänsklig rättighet; inte en handelsvara. Det gäller i såväl Hong Kong och Nairobi, som i Eskilstuna.