Debatt Eskilstunas beslut att införa tillstånd för passiv pengainsamling har väckt debatt om huruvida tiggeri bör regleras. Förslaget har kallats såväl inhumant som otillräckligt.

Vi vill klargöra vårt perspektiv i frågan liksom grusa föreställningen av en kommunstyrelseordförandes ensamma uppfattning.

Tiggeriet manifesterar en av de mest förnedrande former av fattigdom. Denna misär är en relativt ny företeelse i Eskilstuna och Sverige, och den politiska ambitionen att genom konkret aktion se till att människor slipper försörja sig på tiggeri bör dessvärre betraktas som ny.

Som socialdemokrater kan vi inte acceptera att människor tvingas leva i sådan utsatthet. Vår ingång har aldrig varit att välbärgade ska slippa möta tiggeri utanför sin mataffär. Om det motiverat andra kommuners tiggeriförbud för sina på handen räknebara EU-migranter låter vi vara osagt.

I Eskilstuna valde vi denna modell. Vi kommer utvärdera den och utesluter inte ytterligare insatser i framtiden för att ingen ska behöva leva på tiggeriet. Enligt kritiker legitimeras tiggeriet genom vår modell, jämfört med ett förbud. Vi menar att tillståndskrav framtvingar myndighetskontakt och ger en övergripande bild över utsattheten.

Vi ger ideella krafter förutsättningar att agera medmänskligt, exempelvis genom anslag till Stadsmissionen.

Det heter att fattigdom inte kan förbjudas och att lösningen bör ligga i välfärdsinsatser. Låt oss erinras om att den berörda gruppen inte omfattas av svensk välfärd eller skyddslagstiftning.

Att Sverige skulle ha ett parallellt välfärdssystem är inte rimligt och i strid mot EU:s fria rörlighets syfte. Att därtill internationellt arbeta för en sanktionspolitik mot stater som förtrycker sin befolkning men på hemmaplan tyst acceptera förtrycket är inte trovärdigt.

Komplexiteten i frågan ska inte förringas. Vi måste alla ta ansvar för tonläget.

Debatten bör handla om hur situationen för dessa människor kan förbättras. Då krävs en korrekt analys av den drabbade gruppen och därav det begränsade handlingsutrymmet.

Socialdemokratins fokus ska varken vara att blunda för tiggeriet eller att slåss för tiggeriets bevarande, utan på att bekämpa oskäliga livsvillkor.

Vilken är annars nästa grupp som ska tvingas ned på knä under samhällets tysta acceptans?