En analys av valresultaten över tidigare riksdags- och EU-val redovisas i SvenskTidskrift.se under rubriken ”Vindarna vänder snabbt inför EU-val”.

Att dra några konkreta slutsatser av de historiska siffrorna är i princip omöjligt eftersom utvecklingen inom EU sedan tidigare val är närmast tumultartad i och med framväxten av de mer eller mindre extrema partierna till vänster och höger. Dessa partier, även om deras eventuella ideologiska plattformar är väsensskilda, har vissa gemensamma frågor. De är EU-negativa/fientliga, nationalistiska, antidemokratiska, främlings- och invandringsfientliga, negativa till mänskliga rättigheter.

Dagens politiska spänningar inom och mellan EU-länderna gör att det finns all anledning att vara orolig för valresultatet till EU-parlamentet. Med tanke på opinionsundersökningarna reser sig två frågor med avseende partigruppsbildningarna i EU-parlamentet. Vad blir resultatet för den kristdemokratiska respektive socialistiska gruppen? De har hittills dominerat i parlamentet. Vad blir valresultatet för de extrem- och ytterkantspartierna och är det möjligt för dessa partier att enas i en partigrupp?

Dessa frågor kan bli avgörande för EU:s fortsatta utveckling där en vattendelare är mer eller mindre demokrati, mänskliga rättigheter, federalism, nationalism.

EU bildades strax efter andra världskrigets slut genom tillkomsten av Kol- och stålunionen med målsättningen att förhindra nya krig i Europa. Då var det fråga om en ren fredsorganisation som succesivt utvecklas till en frihandelsorganisation och sedan till dagens union.

Den fråga alla röstberättiga bör ställa sig inför valet är:

Ska utvecklingen av EU koncentreras på politikerområden som har avgörande betydelse för alla EU-länder: demokrati, mänskliga rättigheter, fria rörligheter för personer/varor/tjänster, yttre och inre trygghet, solidaritet och handel?

Ska utvecklingen av EU koncentreras på politikerområden som syftar till en federalistisk utveckling – en utveckling mot Europas Förenta Stater – där självbestämmandet för medlemsländerna allt mer begränsas inom flertalet politikområden som skatter, finans, social, lön och arbetsmarknad, utbildning, djurhållning, naturvård, affärernas öppettider och mycket, mycket mera? Det är en utveckling som innebär att unionen avvecklar principen om subsidiaritet och besluten tas inte längre så nära medborgarna som möjligt.