Återigen har vi problem med den kyrkliga förvaltningen. Den personal vi hade här ute blev så mobbad att de sade upp sig själva. De var enormt omtyckta och utgöt ett stort förtroende. En oro sprider sig nu bland personalen inom kyrkoförvaltningen, vem som står i tur härnäst att bli mobbad.
I januari fick jag vetskap om att Allan Forcado var avstängd från sin tjänst. Det blev starka reaktioner på sociala medier och via skrivelser, men inget hjälpte. Det resulterade i att även vår omtyckta kantor blev sjukskriven och sade sedan upp sig. Vår kantor hade byggt upp en fantastik kyrkokör, tyvärr är även den nu nedlagd och splittrad.
Jag blir synnerligen bestört när jag läser svaret jag fick på min skrivelse till kyrkorådet. I svaret är man vårdslös med sanningen. Svaret är underskrivet av kyrkorådets ordförande. Jag kan tänka mej att han skriver under för han litar på att det är en korrekt beskrivning av ärendet.
Ett mail från regionala skyddsombudet för Forcado, meddelar en helt annan bild. Kontentan av detta mail är att om Forcado valt att gå vidare till Arbetsdomstolen hade han troligen vunnit, men en sådan process tar ofta lång tid. Därför valde Forcado att avsluta sin anställning. Mailet från skyddsombudet är dessutom ej diariefört, trots att det är ställt för kännedom till olika instanser inom kyrkans förvaltning.
Det är ni präster i ledande ställning, som har det formella ansvaret och ej kan klara av att hantera personal. Min förhoppning är att biskopen vaknar och avsätter dessa två eftersom kyrkorådet och kyrkofullmäktige ej kan göra erforderlig sanering. Tyvärr är nog det kollegiala beskyddet mellan präster för starkt för att biskopen gör någon förändring. Förtroendet är totalt förbrukat.