Jag tror att jag talar för många studenter när jag säger att vi är en grupp människor som kommer få det väldigt tufft i sommar.
I tidningar skrivs det om kaffebrist, Postnord som strider för 50 öre och så klart om corona. Ja men då kan jag bidra med ytterligare en text om just corona.
Vi studenter, om vi inte jobbat extra vid sidan av studier, får in lite drygt 10 800 kronor i månaden från CSN och drar på oss höga skulder. Av dessa 10 800 kronorna går majoriteten till hyra, mat och räkningar. Efter allt är betalt så brukar det inte finnas speciellt mycket över till aktiviteter eller sparande.
Tidigare somrar har bristen på ett sparande inte varit något större problem, då det har funnits relativt många sommarjobb till oss studenter. Men i år finns det inte, de sommarjobb man haft tidigare år säger ifrån då de inte ens har jobb till sina tillsvidareanställda. Även på de få intervjuerna man lyckats få har de sagt att de inte kan garantera jobb på grund av den rådande krisen, för att det inte är säkert att de har någon verksamhet överhuvudtaget.
Att inte kunna få något sommarjobb kommer att betyda att vi är en stor skara folk som kommer att stå utan inkomst i tre nästan fyra månader, men med samma höga utgifter. Även fast vi är arbetslösa så räknas vi ändå som studerande och kommer därför inte kunna få någon ekonomisk hjälp från a-kassorna heller.
Jag förstår att folk kan vara upprörda över eventuell kaffebrist eller 50 öre, men det är ändå vi som sitter i skiten.