Insändare Så tystas de fria ordet säger politiker i Sveriges riksdagsdebatt inför EU-valet och hänvisar till de som kritiserar makten och blir utsatt för bestraffning. För några år sedan kritiserades de olyckliga invasionerna i Irak, Afghanistan och Jemen och så vidare, häftigt runt om i världen. Vi kunde se hur dessa länder brann, hur stridsvagnarna bröt mark och hur flyget släppte brandbomber och hur en besättning i en helikopter öppnade eld mot människor på marken.

USA och England var ett par av de länder som stod i skottgluggen för kritiken. I följderna av kriser fångades uppsökande journalister in eller dödades på plats och osäkerheten för dem ökades. När en av dem, Julian Assange avslöjade krigets vardag, som många tidigare kritiserat, fångades han in och fängslades, fick ett långt straff och sitter nu i ett hårdbevakt fängelse vilket kritiserats av FN.

I Eritrea sitter den svenska journalisten David Isaak fortfarande i fängelse om han lever. Tidigare demonstrerade stora skaror i världen mot de eländiga krigen och journalisterna var aktiva och tog risker. Nu när Assange, en av de mest kritiska sitter bakom galler är tystnaden påfallande stor. Har kritikerna tröttnat och innebär det att de som granskar i fortsättningen kommer att leva ännu farligare?

Granska grymheter men avslöja ingen sanning