Insändaren från Sverigedemokraterna i EK den 22/5 måste betraktas som ett svårslaget rekord i populism och osaklighet. Under förespegling att värna landsbygden och dem som bor där, föreslår SD sänkt beskattning av fossila bränslen. Man har helt missuppfattat vad Sveriges landsbygd behöver.
Som ett sätt att rädda landsbygden vill man sänka priset på fossil bensin. De som med den åtgärden skulle gynnas är inte svensk landsbygd utan snarare oljeproducerande stater, ofta med frånvaro av både demokrati och yttrandefrihet.
Den energi vi i framtiden behöver, produceras redan nu till stor del på landsbygden. Det kan vara elektricitet från vatten, sol och vind. Det kan vara fordonsbränsle med skog eller åker som ursprung. Det landsbygden behöver är rimliga ersättningsnivåer för den energi som redan nu produceras och vettiga förutsättningar för fortsatt utveckling av biobränsle.
Att, som SD vill, sänka priset på fossil energi, skulle enbart missgynna landsbygden. Vill man göra det billigare att köra bil på landsbygden kan det mycket väl i ett övergångsskede bestå i förbättrade avdragsmöjligheter för arbetsresor kombinerat med geografiskt differentierat bränslepris. Men på sikt måste vi förbättra produktionsvillkoren för förnyelsebara bränslen. Där har vi inget val. Vi står inför en existentiell utmaning som mänskligheten aldrig tidigare ställts inför. Att SD beskriver det som ”en närmast religiös klimatpolitik” vittnar bara om att SD har en politik som ännu inte har lämnat grottstadiet. Det är cyniskt, populistiskt och djupt oansvarigt.