Miljöpartiets kongress tidigare i början av maj röstade nej till förslaget att byta namn till bara De Gröna. Men frĂ„gan kan Ă„terkomma. Namnet har diskuterats i partiet en hel del, bland annat i VĂ€sterĂ„s, dĂ€r lokalföreningen ville ta bort âMiljöpartietâ.
Miljöpartiet Àr lÄngt ifrÄn det första svenska parti som har diskuterat det egna namnet. Flera har ocksÄ bytt namn.
Senast var det Folkpartiet som blev Liberalerna. Kristdemokraterna började som Kristen demokratisk samling (KDS) för att bli Kristdemokratiska samhÀllspartiet (KDS), för att 1995 bli Kristdemokraterna (KD).
Moderaterna hette först AllmĂ€nna valmansförbundet, 1952 blev det Högerpartiet och 1969 Moderata Samlingspartiet. âHögerâ ansĂ„gs avskrĂ€ckande under 1960-talets radikalism. Partiet skulle i stĂ€llet samla de mĂ„ttfulla (moderata).
BlÀcket hade dock knappt hunnit torka pÄ det nya namnet förrÀn Moderaterna gick till offensiv frÄn höger under Gösta Bohman. Partiet framstod snarare som radikalt Àn mÄttfullt/moderat i kritiken av den socialdemokratiskt dominerade vÀlfÀrds-/högskattestaten.
NĂ€r Moderaterna under partiledare Fredrik Reinfeldt politiskt verkligen blev mĂ„ttfulla/moderata och samlande talade partiet i stĂ€llet om âNya Moderaternaâ.
Bondeförbundet blev Centerpartiet, medan Sveriges kommunistiska parti blev VÀnsterpartiet Kommunisterna, som blev VÀnsterpartiet.
Socialdemokraterna har dÀremot hÄllit fast vid namnet Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) eller pÄ valsedlarna Arbetarepartiet Socialdemokraterna.
I vÄra nordiska grannlÀnder har partierna oftare kvar sina historiska namn. I Danmark var dagens högerliberala Venstre en gÄng vÀnster, och socialliberala Radikale venstre till vÀnster om Venstre.
De har behÄllit sina namn, liksom att det traditionella högerpartiet alltjÀmt heter Konservative.
I Norge heter liberalerna Ànnu Venstre och högerpartiet heter Höyre. Det hindrade inte Höyre frÄn att vÀxa och gÄ Ät mitten redan pÄ 1980-talet. Arbetarna blir fÀrre i alla lÀnder, men norska S förblir Arbeiderpartiet.
Namnbytena har sÄledes lÄngt ifrÄn varit nÄgon entydig framgÄngsfaktor. Liberalerna har det kÀmpigt, och det har gÄtt upp och ned sedan KDS blev KD. Moderaterna har ett namn vars betydelse de inte riktigt har velat kÀnnas vid.
FrĂ„gan Ă€r snarare varför svenska partier Ă€r sĂ„ ivriga namnbytare. TrendkĂ€nslighet, strĂ€van efter att vara moderna och âförĂ€ndringsbenĂ€gnaâ?
Det fanns en poÀng för Bondeförbundet att byta namn nÀr bönderna blev allt fÀrre. VÀnsterpartiet ville lÀmna (dölja, sÀger kritiker) kommunismen. Vid partisammanslagningar behövs ett nytt namn.
Men i övrigt Àr det svÄrt att se fördelarna med namnbyten. Det viktiga Àr vad ett parti tycker och gör, inte vad det heter.
Det Àr i grunden bra och nÄgot de verkar ha förstÄtt bÀttre i Danmark och Norge.
Richard Appelbom Àr liberal skribent