Gästkrönika av Isak Trygg Kupersmidt De fyra storbankerna – Handelsbanken, Swedbank, SEB och Nordea – ökade förra året sina vinster till hela 112 miljarder kronor.

Utöver de höga marginalerna på bolån så är försäljningen av bankernas egna fonder till vanliga småsparare en stor intäktskälla.

Det är lätt att tro att ens bank ger objektiva råd, men banker är företag som tjänar pengar på att sälja saker till sina kunder. Deras intressen är på så sätt inte nödvändigtvis samma som kundens.

Affärsmodellen för bankernas egna fonder är lika enkel som slug. Vanliga människor uppmuntras att investera sina pengar med löften om börsuppgångar och växande tillgångar, mot en avgift såklart. Men även till synes små avgifter blir snabbt stora om man ser över flera år.

En typisk fond i en storbank har avgifter mellan 1 och 2 procent av kapitalet. Det innebär att banken varje år tar 1–2 procent av de sparade pengarna och stoppar i egen ficka.

På några år blir det snabbt stora pengar. Om en person till exempel sparar hundratusen i tio år i Sveriges största fond, Swedbank Robur Allemansfond, så kommer banken plocka in runt 12 000 kronor i avgifter. I princip oberoende om fonden gått upp eller ned.

Bankerna säljer ofta in sina tjänster som ett anpassat sparande, med aktivt förvaltade fonder. Men de flesta sparare vill ha exakt samma sak: låg risk med en stabil avkastning. Det är därmed en icke-tjänst som bankerna säljer, till ett högt pris.

Inom akademin har det länge varit känt att bankernas egna fonder sällan slår så kallade indexfonder – som investerar brett och ofta har mycket låga avgifter. De senaste tio åren har nästan ingen av storbankernas största fonder slagit indexfonderna, trots att bankerna har avgifter som är upp mot tio gånger större.

Våra bankmän kan försöka framställa sig som objektiva rådgivare, men är egentligen försäljare med uppgift att dra in så mycket pengar som möjligt till banken.

Banker är på så sätt precis som andra företag, och förtjänar att bemötas på motsvarande sätt.

Som kund måste man vara kritisk, ställa frågor och vara beredd att byta. Lika lite som man bör köpa den första bilen som närmsta bilhandlare föreslår utan att pruta, bör man acceptera det förslag som banken lägger fram utan kritiska frågor. Över en livstid kan det handla om mycket stora summor.

Företag är ofta duktiga på att leverera bra och prisvärda lösningar när kunderna är informerade och jämför olika alternativ.

Men när konkurrensen är låg och kunderna för lojala så försvinner pressen på både pris och kvalitet. Det gäller även bankerna och deras fonder.

Det är lätt att lamslås av alla beslut man som medborgare måste ta.

Knepet är att lägga sin tid på de områden som rör mycket pengar, såsom bostad, bil och sparande. De enda som tjänar på motsatsen är bankernas aktieägare. Det är dags att kunderna tar tillbaka makten över sina pengar och börjar hantera banker och deras produkter för vad de är.