Julefrid. Smaka på ordet. J-u-l-e-f-r-i-d. När jag fantiserar om julen så tänker i alla fall jag på Carl Larsson, rosenkindade barn och glada skratt. Men vi vet att långt i från alla får uppleva nåt som ens är i närheten. Egentligen är det kanske mer Lars Noren hemma hos många. Kaos. Skrikande barn, konflikter och för mycket alkohol.

Många jag känner åker runt mellan sina familjer. Föräldrar, syskon och skilsmässor kräver sin logistik. Och skilsmässor gör också vissa barnlösa över julhelgen, kanske ensamma. Andra lämnar helt enkelt landet för att slippa julen. 

En sak som däremot brukar samla familjer över julledigheten är teven. Familjer bänkar sig för att se klassiker som Karl Bertil Jonssons julafton. Hur det blir nu när allt fler streamar är däremot oklart. Traditioner tenderar ju att förändras så där omärkligt, utan att vi tänker på det. 

Förhoppningsvis lägger vi som sysslar med sånt bort våra datorer och paddor. Istället sätter vi oss i soffan och sätter på tablå-teven. Vi står ut med reklamavbrotten. För då kan vi ju prata emellan. Vi lovar varandra att inte dyka ner i mobilerna. Vem vet, vi kanske kan lägga dem i en korg nånstans, utom räckhåll. Om vi gör så låter vi kanske bli att tvångsmässigt kolla om någon skrivit ett meddelande till oss, eller kommenterat vår senaste julbild med filter på Facebook eller Instagram.

Själv har jag lovat mig att läsa böcker. Jag har lovat barnen samma sak, alltså att dom ska läsa böcker... Inte till jubel kan jag meddela. De har aldrig fångats av bokens förtrollning, när man slukas av berättandet, lever sig in och aldrig vill lägga den ifrån sig. Jag har försökt. Nu vill jag att dom får uppleva den känslan.

Men jag kan förstå att det kan vara kämpigt för de yngre generationerna med den långsamma process det innebär att läsa en bok. Jag har själv kommit på mig med att snabbskrubba tv-serier på datorn, för att det inte händer något... Och jag har försökt att läsa artiklar samtidigt som jag lyssnar på en podd.

Varför blev det så här kan man undra. Jag gissar på omedelbar behovstillfredsställelse. Allt ska vara kul och hela tiden. Du ska få det just du vill ha. För det har vi rätt till, det betalar vi för. Det går igen i det mesta i samhället, oavsett generation, även de äldre. Jag märker det till och med hos tidningsläsarna. 

Jag vill därför önska er en fridfull jul, på flera sätt. Eller kanske en slow.