Ledare I slutet av förra veckan kom ett larm från Kronofogden: Fler barn vräks. Och näst värst i Kommunsverige är Eskilstuna. 

Av de 253 barn som under årets första halvår tvingades uppleva att en eller båda föräldrarna kastades ut från sina hem bodde 4 i Katrineholm och 15 i Eskilstuna. Det är bara Malmö, där det bor mer än tre gånger så många som i Eskilstuna, som ligger högre. Göteborg, med mer än fem gånger fler invånare, stannade på 13 och Stockholm på 9.

Även om 15 är en ovanligt hög siffra för Eskilstuna, och antalet drabbade barn inte nödvändigtvis säger något om antalet drabbade familjer eftersom familjer består av olika många barn, är det senaste halvåret inget olycksfall i arbetet. I Eskilstuna har 100 barn varit med om vräkningar under 2008-2018, och nu tillkommer alltså ytterligare 15 bara under den första halvan av 2019, trots att Sverige sedan mer än tio år tillbaka har en nollvision.

Tyvärr är det ingen av Sörmlands kommuner som har klarat att hålla den nollan sedan visionen infördes 2008. Antalet "barnvräkningar" i Vingåker var 8 stycken 2008-2018. I Flen var siffran 12, i Strängnäs 30 och i Katrineholm 33.

Det betyder att det inte går att utesluta att framför allt Eskilstuna, men även Katrineholm och Strängnäs, kan ha en del att lära av Vingåker och Flen. Inte minst eftersom Vingåker låg på noll "barnvräkningar" 2011-2017, vilket är samma siffra som över 220 av landets kommuner hade under årets första halva.

Dit borde även Eskilstuna och övriga sörmländska kommuner sträva, men då krävs att de dels tänker utanför boxen. Dels inte fattar kontraproduktiva beslut som riskerar att leda till fler svartkontrakt, som det regelverk som gäller i Eskilstuna från och med nästa år, då arbetslösa och bidragstagare kommer att nekas att hyra lägenheter i flera stadsdelar av det kommunala bostadsbolaget.

För den vanligaste orsaken till att barnfamiljer vräks är att hyran inte är betald och många av "barnvräkningarna" är just från svartkontrakt. Det betyder att föräldrarna mycket väl kan ha betalat avgiften i tid till den som de hyr olovligt av, ibland utan att veta att de egentligen inte får bo i lägenheten. Men eftersom det är en annan person som står som hyresgäst känner myndigheterna inte till att det bor barn där och har alltså inte vidtagit extra åtgärder innan vräkningen är ett faktum.

Därför är krafttag mot svartkontrakten helt nödvändiga för att minska risken för "barnvräkningar", även om de givetvis bör motarbetas också av andra skäl. Ytterligare en åtgärd för att skydda barn är att fler hyresvärdar inte nöjer sig med att skicka brev till hyresgästerna när hyran inte är betald. 

Ett personligt möte, där hyresvärden ringer på dörren och pratar med den berörde, oavsett om det är personen som står på kontraktet eller inte, gör det möjligt att se om det bor barn i bostaden. I kombination med att hyresvärdarna och socialtjänsten upprättar ett gott samarbete, vilket de ibland redan har, kan kommunen då komma in i ett så tidigt skede som möjligt.

Målet måste vara att inget barn ska vräkas.