Ledare Friska pensionärer som har vänner och god ekonomi mår bättre än sina generationskamrater som behöver hjälp i vardagen, besväras av ensamhet och har problem med löpande utgifter. Vidare mår högutbildade bättre än lågutbildade och de yngre av 70-plusarna har bättre hälsa än de äldre. 11 procent av männen i gruppen och 20 procent av kvinnorna besväras av ensamhet minst en gång i veckan och det är vanligare bland dem som bor ensamma.

Informationen, som är ett urval från enkätundersökningen Äldres liv och hälsa i Mellansverige, som presenterades tidigare i veckan, där Sörmland, Uppsala, Västmanland, Värmland och Örebro ingår, är ingen överraskning. Med stigande ålder följer att både fysiska och mentala funktioner blir sämre, vänner och partners går bort, vilket leder till att många upplever en minskad livskvalitet. 

Däremot är det inte lika självklart att det psykiska välbefinnandet bland äldre ska vara sämre i Katrineholm och Vingåker än i Flen, eller att fler måste falla och skada sig i Eskilstuna, Katrineholm och Strängnäs än i Flen och Vingåker, vilket studien visar.

Att något är naturligt betyder heller inte att det inte finns sätt att bromsa utvecklingen samt åtgärder att vidta för att minska risken för ensamhet. Lösningen består av de fyra hörnpelarna gemenskap, meningsfullhet, fysisk aktivitet och goda matvanor, som för många kan uppfyllas om kommunerna bygger fler trygghetsboenden med låga trösklar för pensionärer som vill flytta in. 

Förutom mindre lägenheter behöver boendena erbjuda gemensamma måltider, allmänna "vardagsrum", träning och möjlighet till fritidsintressen. En del av gemensamhetsytorna och aktiviteterna bör även vara öppna för äldre som inte bor där, utan föredrar att bo kvar hemma, men som vill ha del av gemenskapen.

Rätt utformade kommer boendena, där majoriteten av måltiderna och aktiviteterna sker till självkostnadspris, kunna spara pengar för kommuner och regioner. Dels eftersom många äldre bor nära varandra, vilket gör att hemtjänst och transporter vinner stordriftsfördelar. Dels för att minskad ensamhet ger bättre hälsa, vilket inte bara är positivt för den enskilde utan sänker vårdkostnader, eftersom ensamma människor oftare söker sjukvård.

Det beror bland annat på att ofrivillig ensamhet ger ett ständigt påslag av stresshormoner, vilket kan ge högt blodtryck och inflammation i kroppen, som i sin tur ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och demens (Dagens Nyheter, 27/10-2017). Vidare har amerikanska forskare konstaterat att ofrivillig ensamhet är en större riskfaktor för att dö i förtid än fetma eller fysisk inaktivitet (Medicinsk Vetenskap, nummer 1, 2015).

Det betyder att mycket är vunnet om ensamheten kan tryckas tillbaka, framför allt bland äldre som i dag bor ensamma. Därför bör kampen mot ofrivillig ensamhet vara nästa steg i välfärdsbygget.