Ledare Punkt fyra i Januariavtalet mellan S, MP, C och L handlar om en skattereform. Beskrivningen är kortfattad men kärnfull.

”Reformen ska öka sysselsättningen och antalet arbetande timmar med sänkt skatt på jobb och företagande, bidra till att klimat- och miljömål nås, stärka Sveriges konkurrenskraft, utjämna dagens växande ekonomiska klyftor, sänka marginalskatten och uppnå att färre betalar statlig inkomstskatt, förenkla genom att begränsa undantag, minska hushållens skuldsättning och bidra till att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt, öka finanssektorns skatteandel och långsiktigt trygga välfärden.”

Alla fyra partierna har fått in sina käpphästar, dock utan att urvattna eller bygga in motsägelser. Det är lätt att läsa in välbehövliga förändringar som en omläggning till enhetlig kapitalskatt, sänkt ränteavdrag, mer offensiv beskattning av klimatutsläpp, möjligen höjd fastighetsskatt och övergång till enhetlig moms.

En del saker är redan beslutade, som avskaffad värnskatt. Men den stora skattereformen finns ännu inte i sikte.

Det är på sätt och vis begripligt. Mittenpolitiken är ansatt. Oppositionen till höger är svagare än någonsin i ekonomiska frågor men militant och bra på att hålla igång det kulturkrig som suger syre ur politiken.

Socialdemokraterna pressas från vänster och markerar därför återkommande sin motvillighet till delar av regeringspolitiken som har drivits fram av samarbetspartierna.

Liberalerna under Nyamko Sabuni uppträder som motvilliga deltagare i regeringsunderlaget. 

I den miljön är det svårt att genomföra en stor omläggning av skattepolitiken som är bra för Sverige långsiktigt, men som på kort sikt missgynnar vissa skattebetalare och möter motstånd från starka intressegrupper.

Det finns dock tankar på hur maskineriet kan smörjas. Andreas Bergström, tillförordnad vd för den gröna, liberala tankesmedjan Fores, kom med en sådan för ett par veckor sedan i ett inlägg i Svenska Dagbladet. Han föreslår att man överger överskottsmålet, eftersom statsskulden är låg, och låter staten gå med underskott. De extra pengarna används till att kompensera "förlorarna" i en skattereform.

Idén är tänkvärd, om huvuddelen av reformen går ut på att sänka vissa skatter och höja andra, och en mindre del på att via en uppmjukning av budgetreglerna ge kompensation till vissa grupper, samtidigt som kommuner och regioner får sina tillskott.

Det gäller bara att den politiska logiken inte vänder upp och ner på detta – sänker skatter, ökar utgifter, låter bli de mindre populära skattehöjningarna och skjuter notan framför sig. I stället för en skatteomläggning får vi sänkt skattetryck ihop med kraftigt ökade utgifter och stora underskott som blir svåra att vända.

Men om politikerna kan undvika denna fallgrop kan de gott börja tänka i de banorna.