Moderaterna i Eskilstuna vill sälja 2 600 av totalt 7 600 kommunala hyreslägenheter. Koalitionskamraterna i S är mycket tveksamma till volymen medan Vänsterpartiet i opposition säger nej, nej och åter nej.

Detta är en fråga där ”varför?” är ett bättre svar än ett enkelt ”ja” eller ”nej”.

Eskilstuna har många hyreslägenheter och ett betydande kommunalt bostadsbestånd. Det är alltså möjligt, och många gånger nödvändigt, att sälja för att ha råd att bygga nytt i en kommun som växer kraftigt.

Men ett så stort grepp som försäljning av en tredjedel av lägenheterna väcker misstanken att det ligger en del ideologi bakom. I fler än ett par kommuner har Moderaterna drivit fram försäljningar av kommunägda bostäder helt enkelt för att partiet ogillar den typen av kommunalt ägande.

Så hur kom Eskilstunas moderater fram till storleken på det bestånd som ska avyttras – bort med en tredjedel för att komma ner till den jämna och fina siffran 5 000 kommunala bostäder?

Vad ska pengarna från försäljningen användas till?

”Syftet med att avyttra är att få in kapital till kommunen. Det ska användas till att säkerställa framtida investeringar och betala av skulder. Det handlar om att vi ska ha en ekonomi i balans om 20 år”, säger kommunalrådet Jari Puustinen (M) iEskilstuna-Kuriren.

Puustinen pekar även på att det behövs pengar för att bygga de 300 lägenheter per år som det kommunala fastighetsbolaget, Eskilstuna Kommunfastigheter, ålagts att göra 2018-2022.

Moderaterna är inte särskilt fokuserade i sin tilltänkta användning av bostadsmiljarderna. Kommunen ska enligt partiet använda dem till att bygga nytt, men även fylla igen andra hål i den kommunala verksamheten.

Bostadsekonomi är en känslig sak. Soliditeten i Eskilstuna Kommunfastigheter är 17 procent. ”Betryggande” kallas det i senaste årsredovisningen, trots att siffran inte är särdeles hög i sammanhanget och minskande. Hur tryggt det blir avgörs nu helt och hållet av hur lönsamheten utvecklas. Trycket på bostadsmarknaden ger goda intäkter. Å andra sidan behöver bolaget bygga mycket nytt och underhålla gammalt, samtidigt som man vill undvika att kraftigt höja hyrorna.

Alla dessa utmaningar och osäkerheter talar mot stora gester som stor avyttring av bostadsbeståndet med svårförutsägbara konsekvenser. Det moderata projektet innebär, något förenklat, att bolaget förlorar en tredjedel av intäkterna från bostadsuthyrningen, varefter en stor del av försäljningsvinsten plockas ut ur bolaget.

Om Moderaterna har en kalkyl som säger att det här är den ekonomiskt bästa lösningen, får de gärna visa den.

Men det håller inte heller att, som Vänsterpartiet, säga nej till alla försäljningar av det kommunala bostadsbolagets lägenheter. För nog vill V att det byggs nya kommunala hyresbostäder, liksom att Kommunfastigheter bygger nya förskolor och äldreboenden, och rustar upp befintligt bestånd. Och det ska göras utan att bolagets ekonomi äventyras, utan att hyror höjs och utan att andra delar av kommunkoncernen mjölkas på pengar.

Det vore intressant att se även den kalkylen.