På torsdagen trädde Katrineholms tiggeriförbud i kraft. Det gäller på kommunens mark i de centrala delarna av staden.
Frågan har diskuterats länge i kommunen och belysts på längden och tvären. Bland de aspekter som varit svåra att greppa finns det sätt på vilket allmänhetens förhållningssätt till tiggare påverkas av ett förbud.
Nu syns vissa mönster, som Katrineholms-Kuriren kunde berätta nyligen. Flera personer berättar om glåpord mot tiggare och vittnesmål från tiggare om en generellt hårdare attityd från vissa katrineholmare.
Den processen har pågått länge men har fått ytterligare skjuts av den intensifierade debatten och den politiska ledningens hållning. Oförsonligheten har lockats fram och underblåsts.
En annan följd är påverkan på bilden av Katrineholm. Förändringen illustreras av kommunledningens beslut att byta ut fotot på kommunens hemsida, det som välkomnar alla till Katrineholm, mot en neutral och intetsägande bild på ett fält.
Men för de ledande politikerna i kommunen räcker inte det. Redan innan tiggeriförbudet hade trätt i kraft började kommunstyrelsens ordförande, Göran Dahlström (S), tala om att utvidga det till att gälla även privat mark. Det skulle göras enligt den modell som Eskilstuna har valt – att införa tillståndsplikt för passiv penninginsamling.
Denna ordning började gälla i Eskilstuna samma dag som Katrineholms förbud. Orsaken till att Eskilstuna gick denna väg var den rättsliga oklarhet som rådde när kommunen satte igång processen. Den politiska majoriteten trodde inte att ett förbud var möjligt och snickrade ihop en egen variant, utan sedvanlig kommunal beredning.
Och bristerna till följd av detta syns redan, speglade i nyhetsrapporteringen. Om tillstånd söks åläggs polisen en administrativ börda utan att förfoga över mer resurser. Polisen säger också mellan raderna att den inte betraktar beivrande av brott mot tillståndskravet som en prioriterad verksamhet.
När kommunstyrelsens ordförande, Jimmy Jansson (S), berättade att kommunen kan använda ordningsvakter för att sköta det arbetet, talade han utan att ha koll på lagen. En ordningsvakt får informera tiggare om reglerna men har ingen rätt att kräva att få se deras tillstånd.
Om så tiggarna i stället säljer bär, som de börjat göra nu, är det inte längre fråga om passiv penninginsamling, det tillståndskravet gäller inte och den av fullmäktigemajoriteten eftersträvade effekten uteblir.
Det är möjligt att tiggarna så småningom tröttnar på krånglet och trängs ut från Eskilstuna till andra kommuner. Men det är också möjligt, som polisen befarade i sitt remissvar på regeländringen, att tiggarna håller sig kvar genom att runda reglerna med hjälp av starkare organisering och systematisering. Alltså precis det som politikerna har sagt att de vill motverka.
Inget pekar heller på att dessa kommunala frihetsinskränkningar i Katrineholm och Eskilstuna kommer att förbättra tiggarnas situation. Talande nog anser så gott som alla som arbetar med tiggarna att förbud och tillståndskrav är dåliga lösningar. Politikerna bör lyssna och tänka om.