Utmaningsrätt har blivit en debattfråga i Strängnäs. Denna ordning innebär att företag ges rätt att utmana kommunala verksamheter – göra anspråk på att utföra jobbet billigare eller mer effektivt – i syfte att få ta över dem.
Begränsningar finns. Utmaningsrätten får inte röra myndighetsutövning, strategiska ledningsfunktioner eller sådant som en kommun enligt lag måste utföra med egen personal.
Det hela liknar upphandling, med den skillnaden att initiativet här kommer från den som vill ta över, inte från kommunen.
Oppositionspartierna Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och Strängnäspartiet, har lagt en motion i kommunfullmäktige om att införa detta. De fyra argumenterade också för sin sak på debattplats i torsdagens Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning. Vänsterpartiet är emot. Majoriteten – Moderaterna och Socialdemokraterna – funderar på saken.
Vid första anblicken kan utmaningsrätt vara en bra idé. Den som gör något bäst får jobbet. Upphandlingar är nu också en etablerad del av den kommunala verksamheten. De privata utförarna ger alternativ och sporrar den kommunala driften att bli bättre.
Men vilka fördelar tillför en utmaningsrätt till skillnad mot de vägar till konkurrens som redan finns i Strängnäs – upphandling och lagen om valfrihetssystem?
Det är inte alldeles lätt att se. Strängnäs kommun är knappast negativ till privata alternativ och har en högre andel av verksamheten i privat regi jämfört med snittkommunen, om man får tro regionchefen för Svenskt Näringsliv (EK/ST 16/8). Inte heller lyckas C, L, KD och STRP förklara fördelen med det nya särskilt väl i sin motion.
Men det är desto lättare att se bekymmer. En utmaningsrätt, även om den bara sker i delar av verksamheten, gör att kommunen delvis släpper kontrollen, exempelvis över prioriteringar.
I en regelrätt upphandling sätter kommunen först upp en kravspecifikation och gör en tydlig avgränsning av vad som ska kunna utföras i privat regi. Vid tillämpningen av lagen om valfrihetssystem är priset fast, samtidigt som medborgaren får välja mellan olika utförare, som är fallet i Strängnäs hemtjänst.
Utmaningsrätten vänder upp och ner på detta. Kommunen ska värdera utmanarens argument om förbättring gentemot den befintliga kommunala driften och eventuellt mot andra utmanare, om de är flera. Det kräver en mer avancerad organisation för upphandling, vilket kan bli svårt i en liten, slimmad kommunorganisation. Alternativt måste även den funktionen hyras in. Sammantaget kan upphandlingskostnaderna äta upp besparingen i själva verksamheten.
Även tajmingen är dålig för den typen av förändringar i Strängnäs. Kommunen har betydande arbete framför sig för att förbättra arbetsmiljön och komma till rätta med de problem som nyligen kartlades i en konsultrapport.
Det är där politiskt fokus bör ligga. Inte på nya organisatoriska experiment.