Signerat av Alex Voronov Det fanns en bra och en mindre bra sak med onsdagens partiledardebatt om EU i riksdagen.

Mindre bra var att partiledarna inte alltid höll sig till EU-frågorna. De mest egendomliga irrfärderna var Ulf Kristerssons(M) krav på reaktion från Stefan Löfven (S) på antisemitiska tendenser inom SSU i Skåne och Jimmie Åkessons (SD) kritik mot Annie Lööfs (C) tweet om ”vita män” som gått i ”livets hårda skola”.

Bra var att den nya politiska spelplanen satte avtryck. Fler partiledare debatterade med varandra. Fler skiljelinjer synliggjordes.

Ett exempel var Annie Lööfs (C) försvar av EU:s jordbrukssubventioner, i ett replikskifte med Jan Björklund (L) som vill avveckla dem. Det går inte ihop med Centerns image, delvis skapad av andra, som närmast ultraliberalt. Men det förklarar också varför Sverige har två liberala partier med sina olika historier, intressen och lojaliteter.

Det är lätt att göra sig lustig över Liberalernas Ja-kampanj, som om partiet höll sig fast vid gamla, inaktuella strider. Väldigt få i Sverige ifrågasätter ju vårt lands plats i EU. Partiledardebatten visade att Liberalerna har en poäng. Gång efter gång hamnade Jan Björklund i meningsutbyten med kollegor som sa nej, ville avvakta eller lägga in brasklappar till mer EU-samarbete på områden som brottsbekämpning och miljö.

Men det blev lite lustigt när Björklund körde sin oneliner om att man måste sitta vid middagsbordet för att inte hamna på menyn. Det är oklart om Liberalerna harlagt sig på tallriken i och med att de valde bort det svenska regeringsbordet. Klart är däremot att Jan Björklund i dag hade suttit vid Europeiska rådets mötesbord om hans parti gått in i regeringen.

Och så levererade Jimmie Åkesson (SD) en ny fräckhet. ”Jag förstår inte frågan”, ”jag känner inte igen bilden” sade han apropå EU-parlamentarikern och valkandidaten Kristina Winbergs (SD) besked i SVT:s valkompass att hon har Ungerns auktoritäre premiärminister Viktor Orbán som politisk förebild.

Åkesson kommenterar det inte ens på uppmaning. Han tittar åt ett annathåll och går vidare. Kanske för att hans väljare inte bryr sig.