Ledare Det är uppfriskande och hoppingivande: Tekniker och företagsrepresentanter som tar problemen med trafik och klimat på stort allvar. Och som kommer med långa rader av uppslag till effektiva lösningar.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) är ett forum för tekniker och vetenskapsmän men har också 250 företag som understödjare och deltagare. Hos IVA pågår ett stort jobb i fem arbetsgrupper, om hur tekniken bäst kan användas för att minska klimatskadliga utsläpp i olika sektorer.

På onsdagen kom rapporten från en av grupperna, om trafiken inom landet. Vägtrafiken står för drygt 30 procent av hela den svenska produktionens klimatskadliga utsläpp. Sverige har lyckats bryta det mesta av fossilberoendet inom elförsörjning, fastighetsuppvärmning och större delen av industrin. Men bilar, flygplan och fartyg är ännu kvar i oljeepoken.

IVA-rapporten klargör att nuvarande styrmedel och förbättringstakt inte alls räcker för att klara de uppsatta målen för att bemästra klimathotet i Parisavtalets tidspespektiv Men IVA pekar också på vägval som inte alls ser omöjliga ut. Det blir ofrånkomligt med snabbt ökad användning av biobränslen En nödvändig elektrifiering av en stor andel av vägtransporterna tar dock något längre tid.

Investeringsbehoven är stora, i kraftverk, elnät, spårtrafik, fordon och biobränsleframställning ur bland annat skogsråvara. Men det är uppenbart att spännande och lovande affärsmöjligheter öppnas.

Stor skala och många fordon med ny teknik öppnar vägen till sänkta kostnader och effektiva och prisvärda lösningar för näringslivets transporter och privatlivets resande.

Attityden att kraven på förändring bara ger kortsiktig fördyring leder vilse. Man bortser då från att både geografisk rättvisa och andra fördelningsfrågor kan hanteras med långt mer verksamma medel än att hålla nere priset på drivmedel som ger mer koldioxid och mer växthuseffekt.

Det är en tänkvärd skillnad mellan de konstruktiva synsätt i näringslivet som förs fram genom IVA och det närsynta intressebevakandet och den negativa agitationen hos en del näringslivsorganisationer. Tänkvärd är även den här kontrasten:

Å ena sidan de inom teknik och näringsliv som klart ser hur fossilförbränningen kan hota människors levnadsvillkor och försörjning och vålla global osäkerhet, krig och katastrofer.

Å andra sidan de som avfärdar vetenskapen och erfarenheten av hur växthusgaser orsakar rubbningar av klimatet. Senaste exemplet i länet är en motion i regionfullmäktige av Bertil Malmberg (SD). Hans sätt att vifta bort vetenskapens slutsatser om koldioxidens roll har varit i säck innan det kom i påse.

Samma eller liknande uppträdande är allmänt förekommande inom högerradikala partier i en rad länder.

Med Donald Trump i Vita Huset harombudsmän för kortsiktiga kol-, olje- och fossilgasintressen fått tillfälle att bromsa eller hindra miljöåtgärder. Det har föregåtts av mångårig, ofta bolagsfinansierad, propaganda mot klimatforskningen.

Agitationen har inriktats på att försöka intala människor att det som är kortsiktigt besvärligt i trafik- och miljöpolitik skulle vara mer eller mindre onödigt.

Det är kortsynt. Det kan straffa sig svårt på sikt.

Långt bättre är att lyssna på intressanta råd från bland annat IVA, och gå in för att investera nu för att slippa långt värre påfrestningar i framtiden.