I sitt sommarprat tidigare i år berättade terrorexperten Magnus Ranstorp om hur han fördes till ett kontor av amerikansk gränspolis eftersom han stod på USA:s terrorlista. Från rummet såg han hur en kvinna bredvid blev tacklad i golvet och sedanfängslad med handklovar. Själv skulle han deporteras till Argentina, som han just rest ifrån, men så småningom löste sig situationen och han fick flyga till Europa.
Händelsen blev en påminnelse om Ranstorps mentors ord. Att man inte ska förlora sig i kampen mot terrorism och ge upp mänskliga rättigheter, eftersom det kommer att slå tillbaka som en bumerang och ibland slå urskiljningslöst mot oskyldiga människor. Först när man förlorar sina egna fri- och rättigheter, förstår man varför man måste värna andras, säger Ranstorp i programmet.
Det är något som dagens förbudsivrande politiker bör ta fasta på. Ta Täby och Danderyd. Där vill ledande politiker införa tiggeriförbud, vilket de inte är ensamma om.
Men för de två Stockholmskommunerna stannar det inte där. De väljer att dra det hela ett steg längre genom att föreslå ett förbud mot insamling av exempelvis kläder och pantburkar vid återvinningsstationer, vilket tydliggör vad tiggeriförbud egentligen handlar om: Få bort fattiga rumänska och bulgariska romer från gatubilden.
Eller för all del slöjförbudet, som Moderaterna vill utreda i grund- och förskolor. När vice partiordförande Elisabeth Svantesson i religionsneutralitetens namn öppnade upp för att utredningen även skulle kunna omfatta andra religiösa symboler lät protesterna inte vänta på sig. Resultatet blev att M backade, då ett sådant förslag framför allt skulle drabba judar och kristna, vars rättigheter och röster Moderaterna inte vill rubba.
Men i stället för att dra tillbaka hela förslaget, enligt devisen att den som riskerar att förlora en del av sin egen religionsfrihet bör förstå varför man måste värna andras, höll Moderaterna fast vid slöjutredningen, trots att en studie från Frankrike visar att slöjförbud riskerar att försämra integrationen.
Rent krasst framstår förslaget tyvärr som ett försök att vinna röster på den motvilja mot muslimer som finns i Sverige, och som en del i utvecklingen där vissa människors närvaro inte bara klassas som en fullt legitim orsak för att känna oro, utan även som en oro som politiker ska bekräfta. Den vågen försöker även Kristdemokraterna surfa på när de tar ställning mot böneutrop, samtidigt som de slår knutar på sig själva för att rättfärdiga kyrkklockor med hänvisning till kulturarv och tradition.
Det är ett tunt argument. Som statsvetaren Andreas Johansson Heinö sa på Moderaternas seminarium om invandring tidigare i veckan, är minoriteter alltid gemenskapens första offer. Därför är det problematiskt att pluralism alltmer ses som orsaken till olika problem, eftersom den spontana lösningen blir likriktning.
Det är då det i den goda sammanhållningens namn kan kännas frestande att förbjuda företeelser som majoriteten upplever som avvikande, vilket visar på vikten av att vid varje förbudsförslag göra tankeövningen där man byter minoritetens önskemål mot något likvärdigt hos majoriteten. Känns det inte okej att ta bort det senare, gäller samma sak för det första.
Det håller inte att bara slå vakt om sina egna fri- och rättigheter.