Signerat av Susanne Nyström Antibiotikaresistens dödar. Det underströk Annie Lööf (C) under onsdagens partiledardebatt inför EU-valet, där hon bland annat tog upp överanvändningen av antibiotika.

Tyvärr var det ingen som hängde på. I stället handlade replikerna om en tweet (SD), en debattartikel (KD), klimatpoäng (V) och förändringar i jordbruksstödet (L och MP). Det blev för all del mer eller mindre relevanta samtal, men det hade även varit intressant att höra hur de svenska partierna vill hantera en av vår tids stora globala utmaningar.

För att förstå allvaret kan man fundera på följande siffror, som FN:s samordningsgrupp mot antimikrobiell resistens presenterade i en larmrapport förra veckan. I dag dör cirka 700 000 människor per år när antibiotika som tidigare hade kunnat rädda deras liv inte längre hjälper. Om vi inte gör något snabbt riskerar siffran att stiga till cirka tio miljoner till år 2050 och de samhällsekonomiska skadorna uppskattas bli lika stora som när finanskrisen slog till 2008-2009.

Den som vill ha ett än mer konkret framtidsscenario kan föreställa sig en verklighet där exempelvis cancerbehandlingar och transplantationer inte kan genomföras som i dag.

Lösningen, för en sådan finns också i rapporten, är att världens länder ser till att få nationella handlingsplaner mot antibiotikaresistens på plats och börjar arbeta för en ansvarsfull antibiotikaanvändning inom sjukvård, djurhälsa och växtodling. Exempelvis behöver jordbruket sluta använda viss antibiotika och det krävs mer stöd till forskning och utveckling för att få fram nya behandlingar och teknologi som kan minska beroendet av antibiotika.

Annie Lööfs förslag är dock att ta det hela ett steg längre. Hon förespråkar ett globalt avtal i antibiotikafrågan, likt Parisavtalet för klimatet, vilket är en bra idé. Inte minst eftersom modellen som Världshälsoorganisationen testade för tre år sedan, när världens länder lovade att alla skulle genomföra varsin aktionsplan för att minska användningen av antibiotika, uppenbarligen inte fungerar.

Det krävs mer än frivilliga insatser för att komma till rätta med antibiotikafrågan.