Signerat Det jag har svårast för i svensk historia är hanteringen av kriminella. Hur man pryglade, steglade, stympade, lynchade och avrättade människor under brutala, förnedrande och avhumaniserande former.

En del av de dömda var givetvis oskyldiga. Men de allra flesta hade sannolikt begått något brott, som mycket väl kan ha varit vidrigare än straffet.

Men det betyder inte att det var rätt att behandla dem så.

 

Att enskilda begår fruktansvärda handlingar är en sak. Hur vi som samhälle och nation väljer att agera är något annat.

Hur illa man än tycker om vissa personer får en human rättsstat aldrig ta ifrån sina medborgare människovärdet, vilket inte står i motsats till att värna brottsoffren. Det märktes exempelvis i Norge, där rättegången mot terroristen Anders Behring Breivik i grunden präglades av respekt och värdighet, och det gällde såväl de drabbade och deras anhöriga som förövaren.

 

Det är därför folkrättsprofessor Mark Klambergs svar i SVT:s Agenda i söndags var det enda rimliga. I programmet visades ett inslag om ännu inte dömda IS-anhängare som är inlåsta i överfulla celler i Syrien, där flera uppges ha dött och människorättsorganisationer dömt ut villkoren. 

Därefter sa programledaren Anders Holmberg att många nog undrar varför man ska bry sig om hur människor som varit medlemmar i IS har det, med tanke på vilka brott terrororganisationen har gjort sig skyldig till. Klamberg förklarade koncist att det finns vissa minimiregler som följer av juridik och moral för hur man ska behandla människor.

 

Samma princip, men på en annan del av skalan, gäller i svenska häkten. När det nyligen upptäcktes att entreprenören som driver häkteskiosken i Göteborg saknar tillstånd för att sälja tobak fick de anställda börja köpa snus och cigaretter till de intagna.

Eftersom häktet enligt häkteschefen inte kan agera butik delas varorna ut gratis tills ett tillstånd är på plats, vilket låter som en pragmatisk lösning på en situation som uppstått på grund av den mänskliga faktorn (Göteborgs-Tidningen, 24/1). Men det tyckte inte högljudda konton på Twitter.

Only in Sweden. 

Sedan när är det en rättighet att få snus och cigaretter? 

Svenska myndigheter saknar helt förstånd och ryggrad.

 

Men det är just vad de inte gör. Som häktad är man inte dömd och har exempelvis rätt till viss förströelse samt möjligheten att köpa en del saker, som tobak.

Det står var och en fritt att vilja ändra på det, men diskussionen bör i så fall ske i sin helhet. Alltså genom att överväga vilka rättigheter människor i Sverige som är misstänkta eller dömda för olika brott ska ha, alternativt vända på resonemanget och fråga vilka rättigheter man ska kunna bli ifråntagen och i så fall i vilka situationer.

Däremot håller inte inställningen att varje rättighet är en för mycket. I en human rättsstat behöver man inte bete sig oklanderligt för att bli behandlad med respekt.