Det är väldokumenterat och finns i det politiska minnet. Sakförhållandet klarläggs gång på gång. Ändå fortsätter Socialdemokraterna att vilseleda och hyckla om var de och deras politiska opponenter stod i flyktingpolitiken fram till hösten 2015.
Nu är det listettan i EU-valet, Heléne Fritzon (S), som på onsdagens debattsida i Expressen förfalskar historien: ”Det var Moderaternas migrationspolitik vi socialdemokrater fick ta över 2014. Det var efter deras egen regering som vi fick skärpa migrationspolitiken. Många minns dåvarande moderatledare Fredrik Reinfeldts tal om ’öppna era hjärtan’. Det är ingen hemlighet att Sverige var allt annat än rustat för flyktingkrisen 2015.”
Reinfeldts regering ska således ha fört en aningslöst generös politik som Socialdemokraterna fick skärpa och styra upp. Det är den socialdemokratiska storyn. Den är falsk.
Migrationspolitik är ett samlingsbegrepp för olika typer av invandring, vilket lätt skapar missförstånd. Det är väl känt att Socialdemokraterna har en annan syn på arbetskraftsinvandring än de tidigare allianspartierna och Miljöpartiet. När S-MP-regeringen tillträdde 2014 gjorde den dock klart att överenskommelsen mellan alliansregeringen och MP skulle ligga fast. I den delen handlar det om att behålla arbetskraftsinvandringsreformen från 2008. Så har också skett.
När det kommer till flykting- och anhöriginvandringen var den politik som Socialdemokraterna tog över 2014 minst lika mycket deras egen som Fredrik Reinfeldts.
Den asyllagstiftning som gällde fram till skärpningarna 2016 skrevs av en socialdemokratisk regering. När alliansregeringen styrde ville Socialdemokraterna under Mona Sahlin, Håkan Juholt och Stefan Löfven liberalisera reglerna ytterligare.
”Vi vill ha en generös och reglerad invandring”, står det i partiprogrammet från 2013. Två riksdagsmotioner, från 4 oktober 2013 och 15 april 2014, visar vad partiet menade. Bland undertecknarna finns nuvarande statsrådet Tomas Eneroth (S).
I motionerna välkomnar Socialdemokraterna överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet om vård och skolgång för papperslösa. De efterlyser en möjlighet att stoppa överföringar av asylsökande till andra länder enligt Dublinförordningens princip om första asylland. De oroar sig för att EU:s gränsövervakning, Frontex, hindrar människor från att söka asyl i EU. De vill utreda, i uppenbart syfte att avskaffa, ordningen om ett tillfälligt tvåårigt uppehållstill för anhöriginvandrare till förmån för permanenta uppehållstillstånd direkt, framför allt för att skydda invandrade kvinnor och barn som hamnat i klorna på misshandlande och utnyttjande män.
Socialdemokraterna förespråkar även ett avskaffande av 18-årsgränsen för skyddsgrunden särskilt ömmande omständigheter och är allmänt negativa till Migrationsverkets åldersbedömningar av asylsökande.
Slutligen kommenterar Eneroth och kamraterna alliansregeringens mycket begränsade variant av försörjningskrav vid anhöriginvandring. De ser ”oroande perspektivförskjutning där vi känner att lagen är ett sätt att minska antalet asylsökande till Sverige”.
Sedan kom valrörelsen 2014. Fredrik Reinfeldts sommartal den 16 augusti, som eftervärlden något missvisande minns som enbart ett tal om öppna hjärtan, innehöll visserligen en uppmaning till svenskarna att välkomna flyktingar. Statsministerns främsta budskap var dock en varning för dyra reformer på grund av de ökade kostnaderna för flyktingmottagande. Migrationsverket ansågs behöva 48 miljarder kronor extra de följande fyra åren.
Socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson avvisade Reinfeldts slutsats: ”Det är en utgiftspost bland alla andra. Man ska inte förminska det faktum att människor flyr till Sverige, man ska inte heller förstora det.”
Partiledaren Stefan Löfven (S) instämde i statsministerns uppmaning att öppna hjärtan och sade att den solidariskt krävande uppgiften inte skrämmer socialdemokratin. Men han gick längre och anklagade Fredrik Reinfeldt för att ställa ”välfärden” mot flyktingmottagande:
”Sverige är ett rikt land. Om människor måste fly för sina liv ska vi hjälpa dem. Det går inte att säga att vi klarar si och så mycket. Vad vi säger är att det går att hantera. Vi har en statsbudget på 1000 miljarder kronor, det är klart att det finns medel att hjälpa.”
Så ser verkligheten ut. Denna ledarsida är mycket kritisk till skärpningen av svensk flyktingpolitik 2016. De partier som röstade för lagändringarna – S, MP, SD och M – är alla lika ansvariga. Men det är ändå skillnad mellan Moderaternas relativt ärliga helomvändning och Socialdemokraternas skamlöshet.