Signerat En tid av global epidemi är även en tid av globalt informationskrig. Medan landsgränser och fysiska mötesplatser stängs är de digitala informationsvägarna och arenorna öppna. Och där händer det saker.

Tankesmedjan Fri värld publicerade i förra veckan en rapport, författad av Patrik Oksanen och Henrik Sundbom, om spridningen av falska uppgifter om coronaviruset. Rapporten listar de vanligaste skrönorna och konspirationsteorierna och pekar ut statliga aktörer, liksom icke-statliga som i sin tur kan ha såväl ideologiska som ekonomiska motiv och ibland av en blandning av dessa drivkrafter.

 

Artikelbild

| .

De stora statliga desinformatörerna är Kina och Ryssland. Kinas propagandametoder är numera välbekanta i Sverige, på grund av konflikten mellan staterna i fråga om mänskliga rättigheter och särskilt övergreppet mot den svenske medborgaren och förläggaren Gui Minhai. Den kinesiska regimen försöker påverka Sveriges regering och medier, samt på olika sätt skada Sveriges anseende i omvärldens ögon.

I fråga om corona är Kinas motiv mycket konkret. Man vill styra bort fokus från det egna ansvaret för smittans inledande spridning, där man till en början ströp informationen och straffade dem som varnade för viruset. 

Den kinesiska propagandan har i huvudsak tre beståndsdelar: 1. En tillrättalagd bild av en påstått framgångsrik kinesisk kamp mot smittan. 2. De västliga demokratiernas påstådda misslyckande med att bromsa spridningen. 3. Konspirationsteorier om hur corona uppstod, exempelvis att den amerikanska militären skapade viruset och planterade det i Kina för att undergräva landets ekonomi.

 

Rysslands motiv är samma som tidigare: att öka konflikterna inom och mellan västländer och försvaga västmedborgarnas tilltro till sina institutioner. Försvagade demokratier blir mindre effektiva motvikter till en rysk diktatur med allt större anspråk på den internationella arenan.

Den ryska informationskrigföringen försöker inte, till skillnad mot den kinesiska, presentera en sammanhållen berättelse. I stället kastar den fram en mängd falska uppgifter och konspirationsteorier som olika ytterkrafter kan använda sig av. Misstro mot myndigheter kan skapas med föreställningen att dessa överdriver corona som påstås inte vara farligare än vanlig influensa, liksom med dystopin att myndigheter saknar motmedel mot en smitta som snart kommer att ödelägga civilisationen. 

Ett intressant spår i rapporten är överlappningen mellan den högerextrema fåran och charlataner som försöker slå mynt av corona. Exempelvis säljer den ökände amerikanske extremisten Alex Jones kolloidalt silver som påstås skydda mot viruset.

 

I rapporten ges några rekommendationer till myndigheter, medier och individer för att stå emot informationskrigföringen. Uppmaningen till medier är att bli bättre på att identifiera desinformation och förklara den för sin publik.

Det är rätt. Men i grunden handlar det om vanligt kritiskt, journalistiskt förhållningssätt. Här brister det allt för ofta. 

Ett exempel från den gångna helgen: Ivar Arpi, ledarskribent på obundet moderata Svenska Dagbladet, twittrade ut en skärmdump på en nyhetsrubrik i Dagens Nyheter: ”Tre dagar utan nya smittade i Wuhan”. Arpi kommenterade: ”Samtidigt i Kina. Något har de gjort rätt.”

DN:s artikel innehöll kritiska resonemang, om att man inte bör lita blint på vad Kina påstår och att Kina vill styra bort uppmärksamheten från sitt tidigare brutala undertryckande av sanningen, vilket bidrog till smittspridningen. 

En brist var att DN inte fullföljde resonemanget utifrån de senaste kinesiska påståendena att man befarar en ny våg av smitta, som tros komma in med kineser som återvänder från utlandet. Där har regimen en passande förklaring ifall corona fortsätter att spridas i Kina, trots att myndigheterna sägs ha varit så framgångsrika med att bekämpa den tidigare.

 

Men det största problemet var DN:s okritiska rubrik. Och det var enbart den, inte själva artikeln, som Arpi la ut, uppenbart som ett stöd till sin tidigare argumentation att den svenska regeringens åtgärder mot corona inte är tillräckligt kraftfulla och ingripande.

Så bidrar en respekterad svensk tidning till spridningen av diktaturens propaganda om det effektiva Kina och det svaga Sverige. 

Nu är det särskilt viktigt att nyhetsjournalister tillämpar källkritik, även när de sätter rubriker. Ledarskribenter bör också följa vanliga journalistiska principer, motverka desinformation och skydda vårt land. I stället för att samspela med dem som förtrycker sitt folk och vill skada oss.