Ledare Under förra läsåret var andelen obehöriga lärare i Vingåkers grundskolor 45 procent, enligt Skolverkets statistik. Motsvarande siffra för Flen var 41, Eskilstuna 37, Katrineholm 35 och Strängnäs 34.

Det betyder att nästan varannan till var tredje lärare saknar lärarlegitimation.

Ovanstående är dock fina siffror jämfört med vad som sannolikt väntar i framtiden. Enligt SCB:s prognos kommer det att saknas cirka 80 000 lärare om drygt tio år, vilket betyder att allt fler elever kommer att undervisas av obehöriga lärare vare sig vi vill eller inte.

För även om målet är att vända trenden, få fler unga att söka till lärarutbildningen och locka tillbaka utbildade lärare som lämnat yrket, är det inte särskilt troligt att lärarbristen kommer att kunna förpassas till historien inom överskådlig tid.

Därför finns det två frågor. Den första är hur läraryrket ska bli så pass attraktivt att tillräckligt många dels väljer lärarutbildningen samt kompletterar en akademisk examen med en pedagogisk utbildning, dels väljer att stanna kvar och jobba i skolan.

Den andra är vad som ska göras här och nu för att de tusentals elever som undervisas i ett eller flera ämnen av lärare som saknar lärarlegitimation ska få bästa möjliga utbildning.

Medan Lärarnas Riksförbund har många svar på den första frågan, verkar man strunta i den andra.

Det blev tydligt i torsdags när dess förbundsordförande Åsa Fahlén mötte Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson i P1-morgon. Bakgrunden till debatten var att lärarförbunden är kritiska till att Skolverket har satsat på att ta fram stödmaterial till sin webb, som bland annat går igenom lärarens uppdrag och hur man kan planera undervisningen, som ska fungera som stöd för de obehöriga lärare som finns i svenska skolor just nu.

Medan Fredriksson betonade vikten av att jobba både långsiktigt och kortsiktigt, och underströk att Skolverket måste ta ansvar även för de elever som undervisas av obehöriga lärare, förklarade Fahlén att likvärdigheten brister allt mer i skolan, att målet är att alla elever ska mötas av behöriga lärare och att man bör försöka få tillbaka lärare som har slutat.

Det finns ingenting att invända mot uttalandena i sak, förutom att de inte förbättrar situationen för de elever som under höstterminen 2019 undervisas i exempelvis teknik, bild och spanska av lärare utan pedagogisk utbildning.

Som Fredriksson flera gånger återkom till under samtalet, finns det en verklighet att förhålla sig till. Den är att över 30 000 lärare som undervisar barn och ungdomar saknar lärarlegitimation.

Att inte stödja dessa, så att deras elever lär sig så mycket som möjligt utifrån de förutsättningar som råder under nuvarande läsår, är att svika eleverna. Det kommer knappast att öka likvärdigheten. Särskilt inte eftersom andelen obehöriga lärare är högst i de skolor med störst utmaningar.

Därför är det bara att instämma i frågan som Peter Fredriksson ställde till Åsa Fahlén: Vad är alternativet till att de icke utbildade får någon sorts stöd för att kunna utföra sitt arbete här och nu?