Just fotvården är en stor del av det som erbjuds på Syster Toras, men kunder kan också göra saker som att ta hål i öronen eller få en ansiktsbehandling.
Många stammisar kommer regelbundet till Syster Toras för att få sina fötter omhändertagna. Därför är det kanske inte konstigt att tidningen har fått flera samtal från kunder som har velat uppmärksamma att verksamheten är på väg att stängas ner.
‒Jag har haft kunder som har kommit hit i generationer. Det har börjat med att en person kommer, sedan börjar deras barn och barnbarn också gå här, säger Ulla Wallberg.
Det är inte bristen på kunder som är anledningen till att Syster Toras stänger ner. Under tiden då tidningen besöker salongen ringer telefonen, någon vill hinna med att boka in en tid innan det är för sent. Salongen håller bara öppet i några veckor till, fram till den sista augusti, och de sista tre veckorna är redan fullbokade.
‒Jag tycker det här är roligt och jag har alltid älskar mitt jobb. Men jag fyller 73 i år, så man skulle kunna säga att jag redan arbetar på övertid. Nu får jag se vad jag gör, kanske skaffar jag en hund eller ger mig ut och reser. Jag har en bror i Amerika, jag har varit där innan men det blir kanske en ny resa dit. Min sambo gillar golf men det tycker jag inte är så kul. Jag tycker mer om att vara ute i skogen, jag gillar att plocka bär och svamp.
Ulla Wallberg började arbeta på Syster Toras i de tidiga tonåren.
‒Jag pryade här i åttan, sedan började jag jobba här efter skolan. 1979 tog jag över verksamheten. Jag har haft många olika kunder genom åren. Det finns många som kommer hit för fotvård var sjätte eller åttonde vecka, andra kommer hit till sommaren för att få fina fötter.
Ulla Wallberg berättar att hon och kunderna brukar prata mycket under behandlingarna.
‒Det är lite som jobbet som frisörska, att man träffar mycket folk och pratar om allt möjligt. En del har ju gått hit i nästan 50 år och nu undrar de vart de ska ta vägen när Syster Toras stänger. Att ha kontakt med kunderna är något jag kommer att sakna, säger hon.
Ulla Wallberg minns tillbaka på de tidigare åren i salongen.
‒Under en tid var vi tio anställda. Då åkte vi också ut på andra ställen och arbetade, vi kunde vara fem personer kvar på salongen och fem personer som var ute på ålderdomshem och vårdade fötter, säger hon.
Nu är det bara Ulla Wallberg som arbetar heltid, även om kollegan Renja kommer in och arbetar en dag i veckan.
Hur känns det nu när det är så kort tid kvar på jobbet?
‒Det har börjat sjunka in mentalt nu, det gjorde det inte från början. Men det känns bra.