Inte riktigt, bara nästan, om man ska gå efter senaste noteringar om synen på straffvärdet i svenska tingsrätter.
I den evangeliska kyrkan i Rostock hade de under DDR-tiden en komminister som Stasi inte gillade, och som senare blev president i det förenade Tyskland och en av nutidens stora vältalare till försvar för demokratin och dess värden. Joachim Gauck heter han, Sverigevän är han också. Fast man kan ju undra vad han säger om Sverige efter domen mot Arne Böll i Malmö tingsrätt.
Arne Böll är diakon i den evangeliska Marienkirche i Rostock. Bland de hjälpsökande fanns en förtvivlad mor med två barn, som fastnat i Tyskland medan pappan och de båda andra barnen hunnit fram till Sverige. Han gav dem bilskjuts till Malmö och släppte av dem hos gränspolisen. 50 dagsböter för människosmuggling.
Åklagaren hade yrkat på hårdare straff – människosmugglingen var av "normalgraden" hette det. Domstolen tyckte tydligen det var att ta i för mycket. Det var en "ringa" människosmugglig. 50 dagsböter var taxan.
Även misshandel genom ett slag i ansiktet kan anses som ringa, som visas av färskt exempel från Stockholms tingsrätt. Riksdagsman Kent Ekeroth (SD) dömdes aningen – en liten, liten, liten aning – hårdare än diakonen som hade läst och förstått det kristna evangeliet, och hjälpte en vinddriven familj att återförenas. 60 dagsböter var taxan för riksdagsmannen.
Domstolarnas syn på misshandel är det inte så mycket att säga om. Men rättsutvecklingen vad gäller människosmuggling lämnar en betänklig eftersmak – även om den i Ekeroths kretsar förmodligen anses ha mer sötma.
Människosmugglare kan vara sådana som ockrar på medmänniskors nödlägen, som pressar pengar av dem och gör sig skyldiga till mycket som har sina särskilda paragrafer i Brottsbalken. Men det har utvecklats en juridik där även det ideella och det humanitära och det diakonala kan vara kriminaliserat. Det kan i sådana fall stanna vid böter ungefär på Ekerothnivå. Men likväl kriminaliserat.
Ocker är ett gammaldags, men ett bra svenskt ord. Det står för att för egen vinnings skull utnyttja sin nästas trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning. Sådant sker ofta, men sällan väcks åtal. Domstolarna har under årens lopp tömt paragrafen på en hel del av dess reella innehåll. En undervegetation av sjabbiga finansföretag kan nu klämma ut tresiffriga räntor. Hasardspelsbolag kan exploatera efter behag.
För hänsynslösa beteenden mot medmänniskor i nöd och trångmål smyger ett nytt slags juridik sig fram. Det ockerartade tonas ned och tonar bort, medan flyttandet av människor över en gräns omklassificeras till att vara själva ogärningen. I människosmuggling som brott kan straff utmätas såväl för den diakonala hjälpsamheten som för det grova ockrandet.
Ett annat exempel är hur länder med legaliserade, affärsmässiga bordeller satt sin prägel på det juridiska språkbruket i internationella sammanhang. Medan själva förflyttningen av dem som utnyttjas ses som "trafficking" och – helt riktigt – ska straffas tonas uppmärksamheten ned vad gäller brottet koppleri, där det ockeraktiga momentet är att göra sig vinning av sexhandeln, utan att det krävs någon transport över en gräns.
Hela komplexet av brott som har en mer eller mindre ockerliknande karaktär har drabbats av en glidande rättsutveckling – i ett råare samhällsklimat, där den individuella medmänniskan lättare nedvärderas. Riksdagen borde sätta ned foten och begära utredning och lagförslag för att staga upp och rätta till.