Katarina Strand Brodd är överläkare och medicinskt ledningsansvarig för neonatalvården på Mälarsjukhuset, alltså den person som har det yttersta ansvaret. Hon berättar att hon upplevde situationen som jättejobbig:
‒Att det föds ett så tidigt fött barn, att det inte var meningen att det skulle födas. För kvinnans skull som faktiskt säkert med stora dubier har bestämt att jag kan inte ha det här barnet. Och sedan går jag emot på något sätt . Men i min roll som barnläkare går barnets rätt till liv före mammans rättigheter.
SVT Nyheter har under veckan rapporterat om en abort på Mälarsjukhuset som drog ut på tiden. När fostret var på väg ut var kvinnan inne i graviditetsvecka 22. Då räknas fostret i juridisk mening som ett barn, vilket innebär att det har rätt till sjukvård och ska folkbokföras.
‒Jag är inte, och ska inte vara, inblandad i aborter, utan det är något som sköts professionellt och bra på kvinnokliniken, säger Katarina Strand Brodd.
‒Där följs precis alla yrkesmässiga riktlinjer de har, det är inte annorlunda i Eskilstuna än på andra ställen. Och jag hade inte klart för mig att det kunde resultera i att det föds ett barn i vecka 22.
Hon berättar att det är mycket ovanligt och att barnmorskorna som hade hand om det tyckte att situationen var jobbig. De hörde därför av sig Katarina Strand Brodd och undrade vad de skulle göra om fostret kom ut levande.
‒Jag svarade att när ett barn föds i vecka 22 är det klart jag är där och gör det jag brukar göra med extremt tidigt födda barn och skjuta det andra åt sidan.
Barn som föds så tidigt som i vecka 22 kan överleva. Under åren 2008 till 2015 överlevde 41 procent. Men i det här fallet gick inte barnet att rädda.
‒Men då handlar det om sena missfall och önskade barn. Jag känner inte till att ett barn överlevt en sen abort.
Vad Katarina Strand Brodd skulle ha gjort om barnet överlevt säger hon är en hypotetisk fråga.
‒Utifrån barnet hade det varit jättejobbigt. Det är så hypotetiskt att jag nästan inte kan ta ställning. Barnet hade transporterats till Uppsala för intensivvård. Sedan hade det varit upp till mig att berätta för mamman, troligtvis med hjälp av kvinnokliniken att berätta vad som hänt. Sedan får man ta det steg för steg. Vi kan ju inte veta om mamman då känner att hon vill ha barnet.
Agerandet har fått kritik av Svensk förening för obstetrik och gynekologi, som anser att det är fel att rädda livet på aborterade foster.
Men Katarina Strand Brodd säger att hon skulle göra samma sak igen.
‒Men jag hoppas att jag slipper. Jag vill absolut inte ta bort aborträtten, men jag vill inte stå inför en sådan här situation igen. Jag vet också att jag har flera kollegor som tänker som jag. Det är inte konstigt alls. När det föds ett svårt sjukt barn är det klart att man måste hjälpa dem.
Nu har en arbetsgrupp som består av barnläkare och gynekologer bildats. Katarina Strand Brodd ingår i gruppen som ska hitta lösningar på hur sådana här situationer ska hanteras.