Upprörda röster ekar mellan de grå sexvåningshusen i Brunnsbacken.
På en fotbollsplan, inklämd mellan husen, pågår ett hetsigt bråk mellan några tonårskillar.
En av dem skjuter en fotboll högt upp i luften, den landar på andra sidan de höga staketen som omger planen. Killen går bort mot avbytarbänken, vilket innebär att stå längs sidan av planen, ta så lite plats som möjligt och hoppa upp på sargen om bollen kommer för nära.
– Ibland brukar vi hoppa in här när de behöver spelare men jag tror vi skippar det idag. Nu är det krig, säger Rekar Mahmoud och skrattar.
En minut senare deltar både han och hans kollega Said Hilowe i matchen. Det stormiga bråket är redan bortglömt.
De äldre ungdomarna spelar längs kortsidan av planen som är försedda med små trämål i miniatyr. Den andra planhalvan har de överlåtit åt ett gäng yngre pojkar som spelar en något lugnare match på. Ett nytt bråk bryter ut.
Det här är Rekar Mahmouds och Said Hilowes jobb. Eller delar av det i alla fall. Rekar Mahmoud arbetar för Ung fritid i Eskilstuna och är under sommaren ansvarig för Mobila teamet som mellan torsdag och lördag rör sig i områden där kriminaliteten är hög, som Fröslunda och Lagersberg. Said Hilowe är hans kollega under sommarperioden.
Områdena är två av de61 områdeni Sverige som polisen klassar som utsatta. Det vill säga ”ett geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av en låg socioekonomisk status där kriminella har en inverkan på lokalsamhället. I dessa områden finns en mängd riskfaktorer som kan leda till en bristande framtidstro såsom arbetslöshet, ohälsa och misslyckad skolgång.”
Med andra ord, ett område där polisen har mötts av stenkastning, där den pågående kriminaliteten påverkar hela området, där drömmar stoppas av arbetslöshet och där de personer som blivit vittnen till något brottsligt inte gärna berättar det för polisen.
[fakta nr="1"]
Det är i Fröslunda Rekar Mahmoud och Mobila teamet har sin utgångspunkt. Det är sommar, fredagskväll och den hopplösa bilden av ett Fröslunda utan framtidstro och drömmar känns långt borta. De problem som finns snarare skymtar i kulisserna bakom pojkarnas bekymmerslösa bråk, skratt och svettiga pannor.
Det är snabba finter och hårda skott i flipflops och badtofflor. Några av dem har gympaskor, en kille har slängt av sig skorna och spelar barfota. På den stora planen i Lagersberg pågår samtidigt en seriös träning. Det är killar som satt ihop ett lag själva utan förening eller tränare och på egen hand ordnar turneringar och matcher med andra liknande lag från andra städer i Sörmland. Ambitionen är att så småningom starta ett lag, berättar Said Hilowe.
De, mer eller mindre seriösa, fotbollsmatcherna brukar pågå flera timmar om dagen men få, om ens någon, av talangerna på planerna är medlemmar i någon av Eskilstunas fotbollsföreningar, berättar Rekar Mahmoud.
– Ska jag vara ärlig så tror jag inte att de har råd, säger han.
Barn springer kors och tvärs över Fröslunda torg. Några vuxna sitter vid ett bord en bit bort och ungdomarna hänger vid musikutrustningen.
Ändå är det mindre folk ikväll än det brukar vara en fredag. Parkfestivalen som pågår i stan har lockat många av traktens ungdomar. Men dagen innan anordnades en tårttävling.
– Det var 40-50 personer här när det var dags att äta upp tårtorna, säger Rekar Mahmoud.
Parkfestivalen till trots bildas en kö när hamburgarna och korvarna är klara.
Mobila teamets kvällar börjar alltid i Fröslunda och alltid med grillning eller någon annan slags mat. Att största delen av Mobila teamets budget på 20 000 kronor som använts hittills har gått åt mat är ingen slump. Maten utgör en viktig funktion.
– Ungdomarna här är ute hela kvällarna och går inte hem. De är hungriga. När vi bjuder på mat och dricka samlas de, säger Rekar Mahmoud.
Mobila teamet körde sin första sommar 2016. Då hade det varit mycket stökigt i Fröslunda under en period. Men när Mobila teamet med sin buss märkt Ung fritid med stora bokstäver finns i närheten är det lugnt. Och det har även haft långsiktig effekt, menar Rekar Mahmoud, som sett en förändring i området.
– Förra vintern var det kaos här i Fröslunda. Ingen vågade gå ut. Icakillen sa till och med att hans försäljning går bättre sen efter förra sommaren. Det har blivit mycket bättre, säger han.
Mobila teamet samarbetar med fritidsgårdarna i Lagersberg och Nyfors och om det är något större evenemang eller någon annan aktivitet som lockar många unga ser mobila teamet till att vara där.
Jag vet hur grabbarna tänker. De vill ha lätta pengar, men de förstör sina liv på vägen dit.
Rekar Mahmoud
Är ni aldrig med om några incidenter?
– Jo, vi har mött ungdomar påverkade av alkohol eller droger. Vi brukar säga till dem att dra därifrån, på ett snällt sätt. Vi är där för att lugna ner i första hand, inte för att vara poliser, säger Rekar Mahmoud.
Bredvid grillen sitter Ali Ahmed på en stenmur. Hans lillebror sitter i hans knä och Ali Ahmed matar honom med en varmkorv med ena handen och äter själv en hamburgare med andra. De sitter precis intill musikanläggningen. En av Ali Ahmeds kompisar höjer volymen, en annan sänker efter att ha blivit tillsagd men snart höjs den svenska hiphopen igen.
Pojkarna är lediga från skolan men många av dem har eller har haft sommarjobb. Alto Abdi, som går andra året på fordonsprogrammet och vill bli brandman, städar och hjälper äldre på Tunagården under sommaren. En annan av killarna har jobbat för Ung fritid i några veckor, en tredje på Nyforsgården.
Rekar Mahmoud ansluter till gruppen. Skratten och gliringarna haglar.
Några flickor med cyklar kommer fram och ställer frågor snabbare än någon hinner svara. Vad är klockan, vad gör du här, har du några barn, ska ni åka med bussen? I övrigt är det nästan enbart killar på torget. Vid fotbollsplanen blir det än tydligare. Några enstaka flickor utanför planen, i övrigt pojkar, eller unga män.
Det är inte alltid så betonar Rekar Mahmoud, ibland är det mer tjejer än killar ute. Men det faktum att vissa tjejer inte får gå ut eller att de skäms för att delta när det är killar med är ett problem som Rekar Mahmoud arbetat med att lösa.
– Jag har jobbat otroligt hårt för att få det jämställt här, säger han.
Och han har kommit en bit på vägen. När Ung fritid anordnade kvällar i sporthallen i Fröslunda kom det till en början endast killar. Då delade Rekar Mahmoud upp kvällarna. Första halvan av kvällen var endast för tjejer och resten av tiden var hallen öppen för alla.
– Då började tjejerna stanna kvar och vara med på båda delarna, säger han.
Både i Lagersberg och Fröslunda finns inredda danssalar, eftersom det ofta lockar tjejer. Och i Fröslunda har lokalen Valvet renoverats och kommer öppna för olika verksamheter i höst. Där kommer, på initiativ av Rekar Mahmoud, projektet Ung ingång att öppna. Med syftet, precis som verksamheten låter ana, att skapa ingångar till jobb och ett arbetsliv för unga.
– Där kan man ses, få hjälp att skriva cv, söka jobb och allt möjligt, säger Rekar Mahmoud.
Och det är just sådana projekt som kan vara en långsiktig lösning på utanförskap och kriminalitet. I alla fall enligt Eskilstuna kommun. I de satsningar som Eskilstuna kommun startat för att minska kriminaliteten hänger en stor del av verksamheten på att få de ungdomar som hamnat, eller riskerar att hamna fel, att se andra sätt att försörja sig än på kriminell väg.
Rekar Mahmoud som är uppvuxen i Fröslunda och Lagerberg känner till många av de killar som hamnat snett.
– Jag vet hur grabbarna tänker. De vill ha lätta pengar, men de förstör sina liv på vägen dit, säger Rekar Mahmoud.
Att Rekar Mahmoud engagerade sig i verksamhet för unga i Eskilstunas förorter kan knappast ses som en slump. Dåvarande fritidsgården Unga örnar i Fröslunda var hans egen tillflykt – och kanske räddning.
Jag respekterar dem och det är ömsesidigt. ’Det har gått bra för dig’, brukar de säga när vi ses.
Rekar Mahmoud
Rekar Mahmoud kom till Sverige från Irak som sexåring med sin bror och sin mamma – hans pappa hade flytt först och befann sig redan i Sverige. Familjen flyttade till Lagersberg och sedan Fröslunda och det är här Rekar Mahmoud känner sig hemma, även om familjen numer bor på Söder. När hans familj hotades av utvisning gömde sig han och hans bror hos släkt och vänner. Bröderna levde under den tiden för de två dagar i veckan som Unga örnar hade öppet. De gav sig inte ens när det var stängt på grund av sjukdom.
– Vi letade vi upp hemadressen till en av ledarna och knackade på. Vi krävde att de skulle öppna fritidsgården. Vi blev insläppta i lägenheten i stället och bjudna på saft och bullar, säger Rekar Mahmoud.
Han berättar om sitt gamla kompisgäng, en skara på 17-18 killar. De gjorde allt tillsammans.
– De tyckte att det var coolt att hänga med de äldre och vara macho. Det har gått otroligt snett för många av dem, säger han.
Majoriteten av kompisarna blev kvar i gängen – och i ett liv kantat av kriminalitet.
– Jag respekterar dem. Inte de beslut de tar men jag respekterar dem och det är ömsesidigt. ’Det har gått bra för dig’, brukar de säga när vi ses, säger Rekar Mahmoud.