Svar till ”Jag vill ha en kyrka som inte är religiös”, publicerad den 9 februari. Ett av den kristna kyrkans uppdrag är att finnas till för den som söker sig till henne. Vägen till tro kan ta sig olika vägar.
Artikeln i lördags menar att kyrkan ockuperas av Gud. Men Gud finns överallt, inte som en gubbe i kyrkbänken som stör utan som överallt närvarande i skapelsen. Tron på Gud har lett till byggande av gudstjänstlokaler/kyrkor där man i gemenskap möts, berikas och växer i tro på det kristna budskapet.
Skribenten anser att inget ”har plågat oss människor mer än gudstro”. Sätter man sig in i vad Jesus predikade och lärde om Gud och tron inser man snabbt: Förgriper man sig på det Gud skapat, det vill säga bryter mot de tio buden kan man inte sägas ha handlat kristet. Jesus la själv till det dubbla kärleksbudet. Resonemanget kan motsvaras i politiken med: ”Slåss man med järnrör är man inte demokrat..”
Nej, det är egoism, penga- och maktbegär som ligger bakom de plågor som drabbar oss!
Många blandar ihop ”kyrkan” och ”kyrkor”. Den kristna kyrkan existerar även utan kyrkor, men kyrkor utan Gud är bara vanliga hus. En neutral sittpaus i ett museum, bibliotek eller besök i naturen kan säkert ge samma frid till den utan gudstro. Eller är det religion utan innehåll som efterfrågas, en kärlek utan relation, ett parti utan partiprogram, en fotbollsklubb utan fotboll – en slags ”tulipanaros”?
Den dagen kyrkan är ”neutral” är den åtminstone inte kristen!
Andreas Uddling
Gudstjänstbesökare