Svar på Carl Löfgrens insändare: ”Avkriminalisera brukandet av all narkotika”, publicerad den 27 februari.
Vård ska alltid ligga i fokus i debatten kring narkotikamissbruk men en avkriminalisering som Carl Löfgren (MUF) förra veckan lyfte i sin insändare, verkar mer för en drognormalisering snarare än något annat. Missbruket bör leda till lagföring för att således säkerställa att nödvändiga vårdinsatser kan vidtas i god tid.
Man kan tydligt se ett mönster när liberaliseringsförespråkare debatterar denna fråga. Gång efter gång lyfts framförallt Portugal som ett föregångsexempel och en idyll där avkriminaliseringen påstås ha gått omärkt förbi och löst alla landets drogproblem. Det man missar är dock att avkriminaliseringen i Portugal genomfördes i samband med en enorm satsning på välfärden, en utökning av missbruksvården samt omfattande arbetsmarknadsreformer för en stärkt låg- och medelklass.
Svensk narkotikapolitik har, som Löfgren nämner, utgått från principen om nolltolerans sedan 80-talet. Faktum är att vi redan under slutet av 60-talet, med hjälp av skärpt lagstiftning, inledde arbetet mot en striktare narkotikapolitik. Vad gäller injektionsmissbruk har problemet knappast ökat under de senaste tio åren. Inte heller har användandet av narkotikapreparat bland unga ökat särskilt anmärkningsvärt de senaste åren. Vad gäller ungdomar, årskurs nio, som testat någon form av narkotika har andelen halverats sedan den nämnda omläggningen på slutet av 60-talet.
Svensk narkotikapolitik är långt ifrån perfekt men fokus bör rimligtvis ligga på en förbättrad missbruksvård. Framförallt behöver vi utreda bättre lösningar för att få bukt med missbruket av olika narkotikaklassade läkemedel av opiat- och bensodiazepintyp då dessa typer av narkotikapreparat de facto är de enda som ökat mest de senaste åren. Att MUF Södermanland i detta läge förespråkar att heroin och fentanyl fritt bör få användas av vår befolkning är en anmärkningsvärt korkad idé.
Simon Lindbäck
Kontaktperson, Ungsvenskarna Södermanland