Det handlar om att barn med grova funktionsnedsättningar, som kanske föds med ovanliga hjärtfel, andningssvårigheter eller autism, ska kunna leva så normala liv som möjligt. Men det handlar också om att deras föräldrar ska orka vara just föräldrar, som tar sitt föräldraansvar.
Då ingår inte enbart att ha fullt fokus på ett barns mest basala behov. Det innebär också att försörja familjen och finnas där för eventuella syskon, vilket är fullt möjligt, förutsatt att barnet får personliga assistenter.
Med det är det tyvärr lite si och så.
Under de senaste åren har Försäkringskassan tolkat reglerna på sätt som gör att fler personer får avslag på sina ansökningar. Då återstår stöd från kommunerna, där två av tre på måndagen uppger för SVT att de har fått ökade kostnader från och med 2017, på grund av Försäkringskassans hårdare tolkning.
Det låter kanske inte som en stor sak för personen i fråga om stödet kommer från kommunen eller Försäkringskassan. Men om ett barn är i behov av hjälp föredrar många kommuner att inte sätta in assistans, utan hemtjänst, eller erbjuda en plats på ett särskilt boende.
Sådana byggs nu ut på många håll i landet, bland annat i Eskilstuna och Västerås. Anledningen är att assistans ofta är dyrare än en boendeplats, vilket betyder att Försäkringskassans avslag riskerar att skilja funktionshindrade barn från föräldrarna.
Det är en vidrig konsekvens och principen borde vara enkel. Om föräldrar önskar att barnen ska bo kvar hemma, vilket många gör, ska de få det stöd som behövs för att vardagen ska fungera.
Det kostar givetvis pengar, men det gör det om barnen tvingas flytta till särskilda boenden också, och i Sverige ska vi inte splittra familjer av ekonomiska skäl.
Orsaken till att vi befinner oss i den här situationen är delad. Regeringen krävde tidigare att Försäkringskassan skulle hålla nere antalet beviljade assistanstimmar. Det kravet har nu dragits tillbaka.
Assistansen är också ett område där bisak har förvandlats till huvudsak i den offentliga debatten. I stället för att fokusera på allas rätt att leva så självständiga liv som möjligt, lades mycket krut på att diskutera det fusk och den brottslighet som uppdagats.
Därefter var det enkelt att beskriva vikten av att jaga fuskare och kriminella som det primära, varpå neddragningar inte bara framstod som legitima, utan nödvändiga, trots att bara en liten del av de ökade kostnaderna beror på fusk.
De här försämringarna kan inte tillåtas fortsätta under nästa mandatperiod och det vore bra om alla partiledare visar var de står i frågan. Varför inte i P1:s direktsända partiledardebatt på onsdag?