Den sÄ kallade tankeförbudslagen utgör ett av de mÀrkligaste inslagen i efterkrigstidens lagstiftningshistoria. Den infördes efter Tjernobylolyckan 1986 och innebar bland annat ett förbud mot att ta fram konstruktionsritningar eller kostnadsberÀkningar för nya kÀrnkraftverk.
Efter en allvarlig kĂ€rnkraftsolycka blev det alltsĂ„ förbjudet att forska fram sĂ€krare reaktorkonstruktioner. Det var inte bara ett logiskt felslut och principiell idioti â fri forskning ska inte belĂ€ggas med förbud â utan ocksĂ„ ett stort praktiskt misstag. Stora delar av den framstĂ„ende kompetens inom kĂ€rnteknisk forskning som Sverige byggt upp flyttade vidare. Det blev Ă€ven svĂ„rare att rekrytera studenter till bristyrken inom KĂ€rnkraftssverige.
Avskaffandet av tankeförbudslagen 2006 var dÀrför en viktig milstolpe. Till Sveriges Radio sa Imre Påzsit, professor i reaktorfysik pÄ Chalmers i Göteborg, att antalet teknologer som lÀste kÀrnkraftsrelaterade kurser dubblerades pÄ bara ett Är (SR 23/3 -07). Men han förutspÄdde ocksÄ att det skulle ta lÄng tid innan den svenska kÀrnkraftsforskningen var tillbaka pÄ noll.
Det skulle visa sig vara dyrköpt tid. Sedan dess har klimatfrĂ„gan seglat upp som en av vĂ„r tids stora utmaningar. VĂ€rlden mĂ„ste pĂ„ bara ett par decennier fasa ut fossila brĂ€nslen, inte minst ur el- och vĂ€rmeproduktionen. Kraftigt sĂ€nkta priser pĂ„ sol- och vindkraft bidrar, men har svĂ„rt att ensamma klara jobbet pĂ„ grund av behovet av baskraft i energisystemen. FN:s klimatpanel IPCC berĂ€knar exempelvis i sin rapport frĂ„n 2019 att mĂ€ngden kĂ€rnkraft i vĂ€rldens energiproduktion mĂ„ste öka med minst 98 procent â lĂ„ngt mer om efterfrĂ„gan pĂ„ energi ökar som vĂ€ntat. Dagens kĂ€rnkraft skulle kunna byggas ut i sĂ„dan skala, men mĂ„nga lĂ€nder tvekar. Investeringskostnaderna Ă€r höga och den politiska osĂ€kerheten ofta stor.
Att utveckla den fjĂ€rde generationens reaktorer Ă€r dĂ€rför ett viktigt steg. Gemensamt för dessa tekniker Ă€r bland annat högre sĂ€kerhet och möjligheten att utvinna mer energi ur tidigare anvĂ€nt kĂ€rnbrĂ€nsle. Men mĂ„nga av koncepten Ă€r dessutom tĂ€nkta att kunna serieproduceras för att fĂ„ ner bĂ„de tillverkningskostnaderna och byggtiderna. Vissa koncept Ă€r i princip fĂ€rdigutvecklade â testreaktorer som varit i drift i flera Ă„r finns exempelvis i Ryssland â men behöver kommersialiseras och produceras i stor skala.
HÀr behöver mÄnga lÀnder bidra, och Sverige har Ätervunnit delar av den kompetens som förlorades under tankeförbudsÄren. HÀromveckan kom nyheten att Stiftelsen för strategisk forskning tilldelar forskare pÄ KTH ett anslag pÄ 50 miljoner kronor för att förbereda driften av en blykyld gen IV-reaktor i Oskarshamn (Ny Teknik 5/6). MÄlsÀttningen Àr att en forskningsreaktor ska vara uppförd inom tio Är och att tekniken ska vara kommersialiserad inom 15 Är.
Det vore ett stort framsteg, och en möjlighet för Sverige att bidra till klimatomstÀllningen pÄ global nivÄ. Tack och lov betraktar vi inte lÀngre ny kunskap och ny teknik som nÄgot farligt som behöver förbjudas, utan som en chans att snabbare bli av med de fossila brÀnslena.
Joakim Broman Àr fristÄende liberal skribent.