Som tidigare rektor i en annan kommun, har jag med intresse och nyfikenhet följt medias rapportering om skolan i Strängnäs. Jag har sett att Strängnäs kommun är en kommun där skolan har en mycket låg grad av måluppfyllelse, låga meritvärden, men med ambition att höja dessa.
Jag reagerar när jag i Strängnäs tidning den 8/4 läser att inför kommande läsår kommer 19 av de blivande årskurs 4 eleverna som valt Paulinska skolan, inte kan få sina val tillgodosedda.Paulinska skolan är för många av dem en naturlig fortsättning på lågstadiets skolgång.
Vilka planeringsunderlag har kommunen för skolan? Det kan inte vara en nyhet med kommande antal elever i årskurs 4, och ambitionen måste rimligen vara att vårdnadshavare ska få sina val för barnen tillgodosedda. Vad gör kommunen för dessa 19 elever? Vad gör kommunen för att inte riskera social otrygghet i en helt ny miljö, inte riskera bristande motivation och med dessa risker också risk för låg måluppfyllelse.
Det är viktigt för en kommun med så låg måluppfyllelse i skolan att göra sitt yttersta för att öka den. Forskning visar att skolframgång är en mycket viktig framgångsfaktor för barnens framtid.Det är viktigt för en kommun som vill locka nya unga familjer att visa att man har ett planeringsunderlag som kan möta vårdnadshavares önskemål för sina barns skolgång.
Har kommunen gjort sitt yttersta utifrån skollagen 10 kapitlet, paragraf 30? Där står att kommunen i första hand ska utgå från vårdnadshavares önskemål när elev ges plats i en skola, men inte får gå ut över ett annat barns rätt till placering i en skolenhet nära hemmet. Barnkonventionen som sedan 2020 ska infattas i svensk lag anger i kapitel tre att "Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa"
Hur har delaktigheten, kommunikation med vårdnadshavare skett inför beslut att 19 elever inte ska ges plats i Paulinska skolan i årskurs 4?